Jyrki Ponsiluma har när TT når honom själv inte hunnit prata med sonen efter guldet i VM-sprinten.
– Han har väl fullt upp, jag får ringa i kväll, säger Jyrki Ponsiluoma, som fått följa dramatiken framför tv:n.
25-åringen gjorde ett närmast perfekt lopp men med startnummer sex blev det en nervös väntan, både för Martin och pappa Jyrki.
– Det var otroligt spännande. Man vet ju alla norrmän och fransmän och så brukar det alltid komma någon outsider. Skjuter han fullt då är det medaljchans men att det räcker till guld, det är ju helt otroligt.
Stötta på rätt sätt
Martin Ponsliluoma var också berörd i den mixade zonen, inte minst när han pratade om sin pappa.
– Jag hade inte stått här utan honom. Han betyder allt för mig, sade han.
När Jyrki Ponsiluoma får höra var sonen sagt blir han helt tyst. Rösten bär knappt och när han till slut får fram några meningar stakar sig rösten mellan gråten.
– Ja... Man blir ju berörd, så är det ju... Jag tror också, det är klart som förälder och när man har varit med och åkt skidor på en hög nivå, att man vet vad det handlar om hela tiden också. Men att man också kan stötta honom på rätt sätt, det är inget som är enkelt...
Annons i tidningen
Att Martin Ponsiluoma skulle syssla med skidor i någon form var ingen jätteskräll. Jyrki Ponsiluoma har varit med i världscupen och även ett OS i längdskidor och är tränare på skidgymnasiet i Östersund. Men att det blev just skidskytte var ändå lite av en slump.
– Det var mamma Elisabeth som såg en annons i tidningen. Och man är ju skidnörd så han har säkert blivit influerad av mitt intresse också. Men Elisabeth såg en annons i tidningen att Tullus skulle starta upp en ny ungdomsgrupp och då började vi där, han var kanske tio år.
Det tyckte både far och son var kul. Jyrki började engagera sig i föreningen och Martin fick upp intresset, även om han även höll på med annat, som fotboll. Men efter att han kom in på skidskyttegymnasiet har det varit det som varit fokus.
– Efter det har han gått in för det 110 procent, det har varit hans grej. Och det känner jag igen mig i mycket själv, när jag höll på med längdskidor var det nummer ett, säger Jyrki Ponsiluoma.
"Inte säga så mycket"
Martin Ponsiluoma har tagit ett rejält kliv den här säsongen och beskriver själv hur han känt sig mycket mer motiverad på träningarna. Något som pappa Jyrki märkt av.
– Wolfgang (Pichler) gör mycket bra, men ledarstilen är lite speciell och inte så svensk och jag tror att när han slutade och en annan tränare kom in, som är en annan typ av person som kör lite mer individuella upplägg, då skapar man också motivation, säger Jyrki Ponsiluoma.
När han får frågan om vad han kommer säga när han väl får tag i Martin blir han återigen tyst.
– ... jag vet faktiskt inte. Jag tror inte att man behöver säga så mycket, så är det ju.
Inte heller Martin Ponsiluoma brukar säga så mycket, berättar pappan. Men efter bronset i mixedstafetten, Ponsiluomas första VM-medalj, var något annorlunda.
– Han var ju jätteglad. Han brukar inte vara så yvig egentligen, och inte säga så mycket. Han är ganska tillbakadragen annars. Han är en lite av en underdog egentligen, men han har verkligen litat på vad han kan och jobbat stenhårt hela tiden.
Det jobbet räckte hela vägen till Sveriges första VM-guld på herrsidan sedan 1958.