Som alla andra med VH-koppling kände Lundh en stark frustration när matchen var över. Kanske fanns det också med en viss förvåning i bilden. Det här var en match som Vimmerby skulle ha vunnit. Borde ha vunnit.
– Vi kan inte göra så mycket mer i spelet än vad vi gjorde, sa Staffan Lundh efter en kort och hjärtlig ordväxling med matchens store gigant och förgrundsfigur, Mariestads målvakt Tobias Sandberg.
Det var han som var den stora skillnaden mellan lagen den här lördagseftermiddagen. Utan hans storspel hade VH vunnit klart.
Vi kan förstås också lägga till Vimmerbys oförmåga att vara hundraprocentigt skärpta i de avgörande lägena. För dom var många.
Minst sagt.
– Klart att det är frustrerande att vi inte vinner och gör mål på alla chanser vi skapar.
Från båset fick han se matchbilden ändra karaktär efter en förstaperiod där Mariestad var något vassare – och också i ledningen.
Ju längre matchen led, desto mer handlade det om Vimmerby. I mittperioden dominerade de klart. I den sista... ja, då var det i princip spel mot ett mål. Ändå fick Mariestad sjunga segersång efteråt. Detta sedan en till synes ofarlig situation på något sätt resulterat i nätrassel och 1–2 för gästerna.
Staffan Lundh och hans mannar kunde trots förlusten känna att de spelmässigt stått för en riktigt bra insats.
– När väl målskyttet faller på plats, då kommer det gå bra, sa VH-tränaren med ett halvt leende.
– Men just så här strax efter att matchen är slut så är det förstås jobbigt. Killarna var värda en seger.
VH-M-stad: 1-2
Första perioden: 0-1 (3.28) Philip Norberg Aspnäs.
Andra perioden: 1-1 (32.49) Hugo Ollila (Todd Winder, Gustav Bågenvik).
Tredje perioden: 1-2 (53.17) Jesper Lindén.
Skott: 43–24