Många butiker, toaletter och personalutrymmen ska hinna städas på morgonen innan parken öppnar, berättar lokalvårdaren Niclas Nilsson.
Solen skaver mot asfalten framför Blomgrens bensinmack, några meter från Lotta på Bråkmakargatans gula hus. Om en timme kommer platsen att fyllas med barn och föräldrar som dansar till en uppjazzad Här kommer Pippi Långstrump.
Nu passerar bara några enstaka personer i grå piké och knälånga shorts på gatan. Niclas Nilsson är inne på sin tredje jobbtimme.
– Kom med, jag har lite kvar att städa i Pippi-butiken, säger han.
På vägen in genom butikens bakdörrar träffar Niclas på några av städkollegorna. Han hejar på dem över axeln medan han fiskar upp en metallfärgad plastmopp.
I butiken trängs Pippidockor, Pippitröjor och Pippileksaker på hyllorna. På golvet ligger damm och gruskorn.
– Det här är det bästa passet, tycker jag. Jag vill gärna ha det så ofta som möjligt. Samtidigt är det mest tidspress under de här passen, eftersom man måste hinna klart med allt innan öppning, säger han och fortsätter:
– Ibland har man kvällspass också. Då städar man restaurangerna och toaletterna där och jobbar till senare på kvällen.
Om det har regnat blir det jättesmutsigt här inne,
Niclas Nilsson
Lokalvårdare på ALV
En liten hög med smuts följer med när Niclas sveper moppduken fram över golvet.
– Nu är det inte så smutsigt. Om det har regnat blir det jättesmutsigt här inne, eftersom det följer med grus och damm när folk kommer in. Eller när gräset är nyklippt, då fastnar det överallt på mattorna.
En utmaning att bli klar snabbt
Det här är Niclas tredje säsong på Astrid Lindgrens Värld, där han har jobbat sedan mitten av maj. Totalt är de 41 lokalvårdare som arbetar under högsäsongen, av parkens dryga 600 anställda.
Innan klockan tio, när parken öppnar för besökare, ska Alms Diversehandel, bageriet, pannkaksbuffén, Pippibutiken, Lottas och Tant Bergs hus, skådespelarnas loger och parkens toaletter vara färdigstädade.
– Det som är mest utmanande är att man tänker att man måste bli klar snabbt. Så kanske man inte alltid tar sig tiden att vara noggrann, så att det blir ordentligt. Det är svårt att tidsbestämma.
Efter ett varv inne i butiken ser det tillräckligt rent ut.
– Jag tror inte det behöver blötmoppas idag. När man har lite extra tid kan man lägga extra energi på det.
Niclas Nilsson är inne på sitt tredje år som lokalvårdare på Astrid Lindgrens Värld. Innan han började i maj säsongade han som diskare i Storlien.
På vägen ut möter Niclas kollegorna igen, som ska ta vid med dammsugning av mattorna.
– Det är varmt idag, säger en av dem i farten.
Utanför butiken ligger utomhusluften stilla i den tidiga förmiddagen. På nyheterna har det varnats för att Sydeuropas extrema värmebölja kan nå Sverige i dag. Om prognosen håller, väntar sommarens hittills hetaste dag.
– Det är väldigt jobbigt att jobba när det är varmt. Idag såg jag att chefen har lastat vår bil med massa chips som vi ska få. Ibland får vi glass också, eller ta en paus. Det beror på hur mycket vi har att göra.
– Man får ha vattenflaska med sig, tillägger Niclas, även om han just nu inte har någon i närheten.
Han har påbörjat promenadvägen till dagens nästa stopp – toaletterna.
– Jag tycker det är roligast. Det är mer intensivt och man har många olika saker att göra.
Toaletterna som ska städas ligger en bit förbi restaurangen Stadsmästargården, där Niclas ibland jobbar när han har kvällspass. Han tar en genväg fram till "Våfflan” som de två toalettlängorna kallas, eftersom de ligger nära Våffelhuset.
“Man är lite längre från mat, dryck och skådespelarna när man jobbar med lokalvård eller park. Vi ligger under samma avdelning på drift och fastighet, så vi har mer med varandra att göra arbetsmässigt”, säger Niclas Nilsson.
Niclas låser upp en förrådsdörr och plockar upp en flaska "Ivetan" – ett allrengöringsmedel – tillsammans med mopp, påsar och trasa från en hylla.
Detaljerna är viktiga
Han börjar med att torka av spegeln, sprayar och torkar av handfatet, vänder på trasan och torkar av vid toaletten.
– Sen kan man kolla på lite detaljer som man kanske inte tänker på när man hör ordet toalett. Man måste ha koll på kaklet och rören, säger Niclas och pekar mot hörnet av rummet.
– Då och då använder jag detaljborsten, säger han och skrubbar längs rörens kanter med en smal specialborste. En gulaktig vätska sipprar fram ur springorna.
“Smutsigast i parken är det på toaletterna när det har regnat. Då blir det massa grus och damm överallt”, berättar Niclas Nilsson.
Om man är snabb, men ändå städar noggrant, tar det ungefär en timme att städa de båda längorna.
– Det kan vara stressigt ibland. Men man jobbar tillsammans och täcker upp för varandra så det blir bra till slut. Är det tio tusen besökare i parken blir det nog mycket för de flesta i parken, säger han och fortsätter:
– Jag kan hjälpa till på parkavdelningen om jag blir klar tidigt. Det är skönt att få variation och inte bara städa hela tiden. Då plockar man skräp, fyller på toapapper och kör sopor.
Det har blivit dags för sista stoppet på dagens städpass, som också är det längsta. Det ligger inte inne i Astrid Lindgrens Värld, men bara en gångbro bort – i Lilla Staden, som är parkens gästboende.
Niclas Nilsson är en av 41 lokalvårdare som arbetar med städning under högsäsongen i parken.
De mjukt färggranna, låga trähusen påminner om den gamla stadskärnan i Vimmerby, med viss överrepresentation av barnfamiljer.
Föräldrar går fram och tillbaka på kullerstensgatorna, släpar på träskrindor med barn och resväskor inför utcheckning. Alla stugor ska städas innan nästa gästgrupp flyttar in.
Några svettdroppar har börjat pärla sig på Niclas panna.
– En keps skulle man ju ha ibland. Men den är hemma, det är ofta för varmt att ha den på sig.
"Här var det smutsigt!"
I förrådsbyggnaden tar han fram en grå plastvarukorg märkt “Niclas”. Den är fylld med det mesta som behövs inför städningen, men något saknas.
– Min korg har blivit plundrad. Jag är säker på att jag lade en rulle med påsar här förra gången, men nu är den borta.
– Det kan nog vara lite så ibland, skrattar han.
209B är stugan som ska städas först. Niclas behöver inte titta på kartan för att veta att den ligger nerför gatan, till vänster om receptionen.
– Här var det smutsigt!
“Folk kan glömma kvar mobiler eller hörlurar i stugorna. Det konstigaste jag hittat var en halv grillad kyckling i mikron”, berättar Niclas Nilsson.
De tidigare gästerna lämnade matbordet fullt med smulor.
Fönstren är fördragna, täckena ligger ihopslängda på våningssängarna och brödsmulor ligger på bordet.
Niclas börjar med att plocka bort skrynkliga sängkläder. Därefter ska lampskärmar och lister torkas av. Kuddar och täcken kollas och kanske bytas. I vissa av stugorna städar gästerna själva, då behöver Niclas bara göra en snabbare “check”.
– Jag tycker bättre om städ än om check, för att det är smutsigare. Det kan ändå ta en viss tid och kolla igenom saker om det då inte är smutsigt så känns det som att då har man ju gjort det i onödan. Så det här är ett bra hus.
“Så här smutsigt brukar det inte vara”
Niclas Nilsson
Lokalvårdare på ALV
Till skillnad från inne i parken, där man arbetar tillsammans med tre andra lokalvårdare, arbetar man ofta enskilt med städningen av en stuga här. Under ett pass städar han fyra till fem stugor.
– Kolla, nu har de glömt massa saker här. Dockor, en handduk och en odiskad skål, säger Niclas och plockar upp det ena fyndet efter det andra under ett av täckena.
Han lägger ned fynden i en plastpåse och märker den med 209B.
“Roligast på dagen är när man har rast och får prata med alla kollegorna”, säger Niclas Nilsson.
Golfbilen kan lokalvårdarna använda för att köra runt städmaterialet till de olika stugorna i Lilla staden.
– Det här ska till receptionen, så kan de ta kontakt med dem som har glömt.
Även inne i stugan gör sig värmen påmind. Med fönstren stängda är luften ännu varmare än utanför.
– Man kan ju ha fönstret öppet när man ska städa. Det finns en fläkt också. Men jag använder den inte för att jag inte riktigt vet hur den fungerar. Och så är jag rädd att jag ska glömma stänga av den.
Det börjar bli dags för paus.
Förhoppningsvis finns några chipspåsar kvar och en vattenflaska att fylla på innan nästa stuga väntar.