Det blev en riktig rysare på plan C94. Sleipner tog ledningen med 2-0. Men Vimmerby IF vände till 4-2, som blev 4-3 och höll undan sista minuterna.
Glädjen var stor bland tjejerna som studsade i ring och hyllades av supportrarna på sidan.
– Det var nervöst på slutet. Jag hade skoskav och var trött, men det var bara att bita ihop det sista, pustade lagkaptenen Mila Lindgren efteråt.
Hon styrde på planen och manade på tjejerna för lagbilden efteråt.
Hur är det att coachas av morsan?
– Det går bra. Ibland vill man att hon ska hålla tyst, svarade Mila med ett skratt.
Vem är det som bestämmer på planen, kaptenen eller coachen?
– Haha. Det är nog lika. Kanske kaptenen. Men det går bra, svarade mamma Cornelia.
Tre raka segrar i grupp 82, mot Madesjö, Sturefors och Sleipner innebär kvartsfinal mot Malmslätts AIK senare på eftermiddagen.
– Vi klarade vårt mål. Nu är det tre matcher kvar. Vi har en stor grupp på 27 spelare som vill mycket och tränar bra.
Mellan matcherna laddade och vilade tjejerna i klubblokalen. Det blev fiskpanetter, potatis och kall sås.
– Att få i mycket energi och vätska och att vara i skuggan, det är det viktigaste för att orka. Det kommer att krävas mycket av oss, sa Cornelia Lindgren inför kvarten.
I ledarfamiljen Lindgren finns ju även 16-årige domaren Elton som är domare. Ingen kommer undan ledarskapet inom fotbollen.
I matchen efter spelade tyska Blau Weiss Hohen Neuendorf 2-2 mot Madesjö och missade därmed A-slutspelet.
Som vänsterback i tyska laget spelade Frieda Oelze. Hon har spelat två säsonger i Vimmerbys tjejelag. Nu var hon tillbaka i Vimmerby, men fick inte möta sina svenska kompisar.
– Det är lite tråkigt. Det hade varit kul. De spelade jättebra. Det var bra att se och lära av dem, sa Frieda om utfallet.
Hon var inte helt nöjd med 0-0 mot Madesjö i sista matchen.
– Jag är lite besviken. Det var tufft, men okej. Vi hade kunnat göra det lite bättre.
Det tyska laget hängde mellan matcherna med sina Vimmerbykompisar i VIF:s klubblokal. Där blev Frieda tolk mellan sina lagkompisar och de svenska vännerna som möttes i Tyskland för fyra veckor sedan.
– Vi pratar svenska, engelska och tyska. Några har blivit jättebra vänner, säger Frieda Oelzer.