Det var i ärlighetens namn nära att jag föll i fällan redan förra veckan på väg till Kalmar. De där 90-skyltarna som prytt vägkanten i evinnerliga tider, var plötsligt ändrade. 80 istället för 90. Va, fasen!
Att hålla en marschfart på nära 100 är helt okej, tycker jag. Men 80? Nja, visst kanske det är bra trafiksäkerhetsmässigt, men det kan ibland vara svårt att hålla sig inom hastighetens ramar. Jag erkänner. Allra helst när jag färdas ensam i bilen och det spelas någon ärtig slagdänga, typ Avicii, på radion. Då sjunger jag ofta för full hals och det kan lätt bli så att det omedvetet blir ett extratryck på gaspedalen.
Det är lätt att bli fartblind.
Det gäller också i sportens värld. Mycket kan hända, på kort tid. Det som man nästan tycks ta för givet, är inte alls givet.
Titta på ÅFF. För några år sedan var Åtvid ett pålitligt mittenlag i Allsvenskan. Nästa år väntar division två. Titta på Vimmerbys herrlag i fotboll. Efter många år i tvåan, blev det först degradering till division tre och nu fyran.
Förr i tiden, när jag lirade i VIF, var spel i förbundsserien division tre ett stort mål. Division två, nja... det var i princip en ouppnåelig dröm. Men vi vet hur det är. Kravbilden förändras. Division två-spel blev vardagsmat för Vimmerbyherrarna, med andraplatsen 2011 som topp. Då ska man veta att bara att ta sig till tvåan i fotboll är tufft. Då fanns division sex, fem, fyra, elitfyran och tre att passera för att överhuvudtaget ta sig dit. Det är en lång väg och lätt att glömma i sammanhanget.
Det går inte att jämföra med de flesta andra idrotter, där division två eller tre är den allra lägsta nivån.
Som sagt, det är lätt att bli fartblind. Ibland kan det vara läge att stanna upp, reflektera och kanske inse att saker och ting inte är så dåliga trots allt – inte minst i ett historiskt perspektiv.
Det gäller även VH. Det knorras en del över lagets resultat hittills. Och det är förståeligt. Spelare, ledare och fans har blivit vana vid att laget alltid är med i toppen av HockeyEttan och spel i Allettan. Nu är det som ni vet inte alls lika självklart.
Men samma sak där. Det fanns en tid, inte alls för särskilt länge sedan, då spel i just HockeyEttan var ett stort mål.
