Tanken var att Tai och Jacob Thorssell skulle vara lagkamrater i Västervik Speedway den här säsongen.
Den trefaldige världsmästaren, som var tänkt att ingå i guldjagande Västervik Speedways trupp den här säsongen, är alltjämt i inledningen av lång rehabilitering. Och det är inte konstigt att det kommer ta tid för engelsmannen att bli någorlunda återställd. Vi har tidigare rapporterat om Woffindens skador som innehöll bland annat tolv brutna revben, en punkterad lunga och en bruten rygg. I intervjun med Daily Mail framkommer dock nya uppgifter, inte minst hur Tai själv minns kraschen i polska Krosno.
– Jag kommer ihåg allt, säger han i intervjun med Daily Mail, och fortsätter:
– I heatet jag kraschade fick jag en ganska bra start så jag gasade på lite när jag skulle in i kurvan. Den yngre föraren från innerspåret körde på kanten och sen i föraren på spår två som tog med mig i fallet. När du blir på-åkt sådär försöker du lägga dig på sidan och glida mot staketet. Min cykel tog i luftstaketet först och lyfte det förmodligen en meter.
– När jag såg staketet lyftas upp tänkte jag "fan också" och när jag slog i hörde jag mitt lårben gå av. Det var som att du är under vatten och bryter av en trädgren.
Woffinden låg orörlig men vid medvetande efter smällen. Han insåg omfattningen av skadorna från de skräckfyllda blickarna från de runt honom snarare än genom smärtan.
– Jag tittade upp och såg alla runtom mig se skräckslagna ut. Lagledaren såg ut som han sett ett spöke och en annan person grät när han såg min kropp.
– Mina armar pekade åt alla fel hål, min vänsteraxel var ur led och pekade uppåt, min högra överarm var krossad och armbågen var ur led. Mina händer kunde jag inte se när jag låg på banan för de var riktade uppåt.
På bruten polska bad han om smärtstillande för att ambulanspersonalen skulle förstå att han hade ont. Ambulanshelikoptern tog honom från banan till sjukhuset.
– Det sista jag minns är att jag hör helikoptern lyfta, sedan låg jag i koma.
Men de jobbiga upplevelserna försvann inte för att han försattes i koma.
– Jag trodde det skulle vara en skön sömn men det var tvärtom. Det var jätteläskigt emellanåt, berättar Woffinden, som fick lugnande, smärtstillande och antibiotika.
– Hallucinationerna var hemska. Jag hade rejäla mardrömmar som jag inte kunde vakna från. Jag var med om en massa hemskheter i drömmarna och när jag vaknade trodde jag det jag hade drömt var verkligt. Min fru fick berätta att det inte hade hänt och jag blev arg på henne för att hon inte trodde mig.
Tai Woffinden återvänder gärna till cykeln och speedwaybanorna men just nu är återhämtningen i fokus.
Rehabiliteringen har gått bra hittills och han uppges vara åtta veckor före prognosen. Men några beslut kring en eventuell återkomst till cykeln har han inte fattat ännu. Fokus ligger på återhämtningen från skadorna läkarna beskrev som livshotande.
– Det är många variabler att tänka på. Vi behöver ge det en månad till att läka och sen ska jag göra en CT-scan så vi verkligen kan se vad som händer. Jag kanske behöver ytterligare en operation på min högerarm då den var trasig på 27 ställen.
– Jag har gjort allt jag kunnat hittills, fyra till fem timmar rehab om dagen sen jag lämnade sjukhuset. Mina framsteg är på en otrolig nivå, det är löjligt. Med tanke på skadorna är det helt jävla fenomenalt att jag är där jag är idag.
– Såklart skulle jag vilja köra speedway igen, sen om det är i tävling eller bara träning får vi se. Just nu ska jag bara sätta och nå små personliga mål i min återhämtning.