Frågan var om någon utöver Dackelaget själva trodde på seger mot hemmastarka Indianerna inför tisdagens match?
Knappast efter de tunga förlusterna förra veckan. Knappast sedan det stod klart att skadade Frederik Jakobsen skulle missa även den här matchen – och att kaptenen Rasmus Jensen skulle göra detsamma efter en fotskada.
Det kändes som nästan allt var emot laget. Förutsättningarna var sannerligen inte på Dackarnas sida.
Klings manskap struntade i allt det där. De körde nästan på toppen av sin förmåga och motbevisade de allra flesta.
– Det var nog inte många i Målillatrakten som trodde att vi skulle vinna i Kumla med tanke på förra veckan och skadeläget, säger lagledaren.
Han är så glad. Så nöjd. Så lättad.
– Nu känner jag bara eufori. Det var väldigt länge sedan jag var så här himla glad.
I Rasmus Jensens frånvaro tvingades Dackarna att köra riders replacement för tredje matchen i rad. Detta störde inte laget nämnvärt, trots allt. Dackarna fick en superstart i Kumla när de tog en femetta i det första heatet.
Hur viktigt var det?
– Det är klart att det var viktigt för oss. Vi fick precis den start vi ville.
I heat två gick Avon Van Dyck omkull och blev utesluten. Då klev Tomas H Jonasson framme och plockade en heatseger. Ett inspirerat Dackarna fortsatte att ösa på och utökade ledningen och hade ett försprång på åtta poäng efter fem körda heat.
Sen kom Indianerna in i matchen, hittade alltmer rätt, samtidigt som oturen fortsatte att grina Dackarna i ansiktet. I sitt tredje heat gick skadedrabbade Patrik Hansen omkull och tvingades kasta in handduken.
– Jag lider med honom och tycker så synd om honom. Han var halvskadad innan och kunde inte fortsätta efter det.
Nu skulle väl ändå Indianerna roffa åt sig ett momentum och segla iväg, trodde nog de flesta.
Icke.
Lagen följdes åt, det var helt jämnt och helt ovisst när vi gick in de sista heaten.
Där visade Dackarna klass igen. Anfört inte minst av Timo Lahti, Pawel Przedpelski och Andzejs Lebedevs. I det 14:e heatet säkrade Lahti/Jonasson bonuspoängen efter ett oavgjort heat och 42–42.
Vad kände du då?
– Ren glädje. Det var helt underbart med tanke på allt som hänt och med de förutsättningar vi hade inför matchen. Och jag tänkte...kan vi köra 3–3 i det sista heatet och få oavgjort i matchen så var det helt otroligt. Dudek (Patryk) hade ju kört enormt bra innan. Så går vi ut och tar en femetta. Jag saknar ord.
Pawel Przedpelski och Andzejs Lebedevs avslutade den här kvällen med att vinna dubbelt och säkra segern och slutspelsplatsen för Dackarna.
Hur förklarar du det här?
– Jag är full av beundran för killarna i laget och för teamet. Alla har slitit som djur. Stämningen har varit magisk och vi har haft ett sånt go i laget. Vi fick mycket kritik förra veckan, som delvis var befogat. Nu visade vi vad vi kan.
Var det här den skönaste segern någonsin för dig?
– Ja, absolut. Jag kan knappt beskriva vad jag känner.