LÄS MER: Blackstenius: "Inte mycket slår det här"

LÄS MER: Rolfö avstängd – var otröstlig efteråt

LÄS MER: Bergsten: Det kan bli ännu festligare

– En skönare känsla än så här när man vaknar kan man knappast ha, sa hon och log.

LFC-anfallaren tittade sig omkring i slottsträdgården utanför Chateau Du Bois Guy några mil utanför Rennes.

Idylliskt?

Det är bara förnamnet.

En hund, som nästan verkar tillhöra slottets inventarier, strövar fritt omkring. I hagen alldeles intill hörs det kor som råmar och i dammen samsas gäss och åtminstone en bäver om utrymmet.

Stina Blackstenius har upplevt några svårslagna dagar och kvällar i Frankrike.

Ni kanske såg det själva i tv-rysaren i lördags kväll?

Hur Sverige slog Tyskland, som inte besegrats i mästerskapssammanhang på 24 år, med 2–1 – och hur det var Blackstenius som satte det avgörande målet för andra VM-matchen i rad. Efter att inte ha gjort mål i landslaget på över ett år.

Snacka om att slå till när det behövs och gäller som mest.

– Det var verkligen bara att njuta av kvällen och stunden. Att vi vann och nu har en VM-semifinal att se fram emot. Det var mycket känslor då och det är mycket känslor nu. Det tog ett tag innan jag somnade, men det får man ta en sådan här dag. Det är inte mycket som jag varit med om i livet som slår det här.

Historien kan ni säkert vid det här laget.

Efter några år i franska Montpellier tog hon i vintras beslutet att lämna för att i stället få en nystart i karriären i Linköping – för att få uppleva just det här. Att ett halvår senare stå som blågul matchvinnare i VM i landet hon lämnade.

Inte en gång, utan två.

På mindre än en vecka.

– Klart att det betyder jättemycket. Målet mot Kanada och känslan att det släppte var viktigt. Självförtroendet ökade samtidigt som Peter (Gerhardsson, förbundskaptenen) hela tiden har visat att han trott på mig. Det har verkligen hjälpt.

Kan ni slå Nederländerna också?

– Har vi gjort det så bra mot Kanada och Tyskland kan vi göra det mot Nederländerna också. Dels finns ett sug efter revansch efter förlusten i EM senast, dels en känsla av att vi fortfarande vill ha mer. Vi vill gå för det där guldet och då är Nederländerna ett steg på vägen. Jag har hela tiden trott så mycket på det här laget.

Hur mår kroppen så här dagen efter?

– Det var tufft att spela igår och man märkte att det var svårare att komma ned i puls. Men jag tycker ändå att det känns okej. Jag har inte ont någonstans. Ett återhämtningspass och det blir bra.

Vad betyder stödet hemifrån?

– Det är något som man blir väldigt glad över. Det ger oss energi till att fortsätta.

Två saker till:

Ingen fara med Nilla Fischer som utgick med krampkänning.

Sverige har överklagat Fridolina Rolfös gula kort (och därmed avstängning), men har inga förhoppningar om att den ska gå igenom.