Tränaren Luis Enrique ledde sitt Paris Saint-Germain till en historisk Champions League-titel i helgen.
GLÖDHETT
"Maja min Maja..."
Min äldsta dotter heter Maja. I veckan tar hon examen. Stort grattis i förskott. Samma sak med min yngsta dotter Lisa.
Perfekt att baxa ihop allt gottigt på samma gång. Och i sammanhanget, en snabb reflektion: Vart tog de där åren vägen? Det kändes som det var igår som de för första gången gick in genom dörren i första klass i grundskolan med några saknade mjölktänder lite här och där. Möjligtvis är det också ett tecken på att man själv kommit upp en bit i åren, trots att jag fortfarande känner mig som 25 – alla fall till sinnet.
Nu var det inte bara döttrarna som tar plats på min förstaplats, utan även Maja Stark. Jag följde nästan hela hennes resa till US Open-titeln i golf. Från den första rundan till den spännande upplösningen i söndags natt. Så starkt av Stark att hålla nerverna i styr, klara pressen och hålla undan för jagande storstjärnan Nelly Korda. Det var hennes första Major-titel i karriären.
För mödan fick hon ungefär 25 miljoner kronor. Själv fick jag samma dag punga ut med en hundring till golfpolare efter förlust i matchspel. Olika falla ödets lotter. Jag gjorde alla fall birdie på hål 3.
HETT
Emma – skyttedrottningen
Från Maja till Emma.
Från en golfdrottning till en måldrottning.
När Maja Stark sätter bollarna (bollen) i koppen, sätter Emma Sjökvist bollarna i nätmaskorna. När jag häromdagen gick igenom målskörden för lokala fotbollslag var det en spelare som verkligen stack ut i mängden. Just det, HM IS-anfallaren Emma Sjökvist.
Hon toppar i överlägsen stil och har gjort 14 (!) fler mål än tvåan på listan, Rosenfors Puhiza Ajdini. Emma Sjökvists målfacit på sex matcher är följande: 5–5–6–3–2–2 – och totalt 23 fullträffar.
23 mål: Emma Sjökvist, HM IS, 9 mål: Puhiza Ajdini, Rosenfors. 8 mål: Albin Kito Hjorted/Totebo, Frida Pöder Vimmerby, Wilda Front Rosenfors, 7 mål: Nathalie Johansson, Vimmerby, Linus Hemmingsson, Storebro, 6 mål: Simon Henriksson, Djursdala, Albin Moberg, Järnforsen, William Steinholtz, Mörlunda.
VARMT
Paris mitt Paris
Paris har många namn. Det kallas för "ljusets stad", för "kärlekens stad", för "modets huvudstad" och också för "världens vackraste stad".
Vi kan nu också lägga till ett femte: "fotbollens stad". Champions League-finalen mot Inter var ren och skär uppvisning i artisteri. PSG-lirarna bjöd på fotbollsdelikatesser som fick det att vattnas i munnen för finsmakaren. Det var som för gourmanden att avnjuta klassiska franska maträtter som Boeuf Bourguignon, Bouillabaisse och Coq au Vin nersköljt med den finaste och godaste champagnen.
Hög klass rakt igenom.
5–0.
Som de har längtat efter den här titeln. Jag vet inte riktigt hur jag ska definiera mina egna känslor till PSG – och Paris? Jag är lite ambivalent, som det så vackert heter. Jag har besökt Paris ett antal gånger och det är såklart mycket att förälska sig i. Å andra sidan är det inte alltid lattjo lajbans att kånka runt på en tung ryggsäck gata upp och gata ner i en kvalmig, stekande het storstad när man är ute på tågluffaräventyr. Men det är såklart skönt för stadens fotbollsstolthet att de nu äntligen kan släppa oket och den där ryggsäcken de gått omkring och burit på i så många år i väntan på just den här titeln.
LJUMMET
Fotbollsfajten
Vad vore fotboll utan känslor? Tja, inte så mycket. Ibland kan det däremot bli lite för mycket av den varan.
Som i fredagens möte mellan IF Hebe och Djursdala SK.
Det var nästan så att smockan låg i luften i slutskedet av matchen. Det var rejält upprört i båda lägren efter framför allt en situation. Vem av parterna som hade rätt eller fel låter jag vara osagt och det är något andra får bedöma. Domarna hade likafullt sjå att hålla isär vissa av spelarna. Det var en trist avslutning på det här division fem-mötet på Silvervallen som slutade 1–1.
Det hettade till rejält i fredagens möte mellan Hebe och Djursdala.
KALLT
Gräsklipparjakten
Om ni har vägarna förbi nedre Kohagen och mitt hus på Kajsa Kavats Gränd behöver ni nödvändigtvis INTE slänga en blick på min gräsmatta. Tja, nu går det förvisso bra då det är helt nyklippt och fint, men det är nu det. Innan har gräset varit nästan meterhögt och man har fått ta med sig en machete för att ta sig fram.
Varför? Jag saknar en gräsklippare.
Min trogne röde vän sedan ett antal år har sedan i höstas vägrat att röra på sig. Inte ett livstecken därifrån. Kaputt. Over and Out. I går fick jag låna grannen Jakobs gula racermaskin och för några veckor sedan svärfars. Den turen höll för övrigt på att sluta i katastrof då den i mina varsamma händer protesterade högljutt efter fem minuter. Den bara dog, helt utan förvarning.
Det hjälpte inte att jag tog i för kung och fosterland och blev blå i ansiktet av ansträngningen när jag försökte väcka den till liv igen. Jag drog och drog i det där gräsklipparsnöret, upp och ner, upp och ner. Satan...har jag förstört ännu en gräsklippare? Svärfars till på köpet. Nä, så illa var det inte. Som tur var det bara ett luftfilter som behövde bytas.
Problemet kvarstår.
Snart måste gräset klippas på nytt för att inte bli så där högt igen – och jag saknar fortfarande en gräsklippare.
Trodde i dessa robotgräsklipparetider att det skulle bli lätt att få tag på en begagnad. Det borde finnas drösvis som bara står där i garagen oanvända och till ingen nytta. Jag har inte lyckats i min jakt än.
Så, hör av er.