Trojaspelarna vet det där.
De hade en lika knixig och snårig resa fram till seger i tisdags. På något sätt lyckades de ändå lirka sig igenom alla stopp på vägen. Det kunde lika gärna ha blivit soppatorsk i sin fina, läckra hemmaborg – där den mäktiga jumbotronen på något sätt symboliserar klubbens höga ambition och målsättning.
Vimmerby Hockey gav dem som väntat fullt upp.
Det var med samma ingredienser som vi lärt känna det här VH, som de antog utmaningen i Ljungby Arena.
* Med ett starkt och tryggt målvaktsspel.
* Med ett metodiskt, strukturerat och tight försvarsspel.
* Med blixtsnabba spelvändningar.
Det må vara en klyscha, men den stämmer in på pricken. Det här var verkligen en match som kunde ha slutat precis hur som helst. Att det samlade intrycket och rösterna efteråt sa en och samma sak: "Troja vann rättvist", kan vi diskutera.
Visst, alla såg att Troja allt som oftast var det spelförande laget, hade många långa etablerade anfall och också hade betydligt mer puckinnehav (inte minst i den andra perioden). Men...känslan var att Vimmerby skapade fler skarpa målchanser. Utan en storspelande Wictor Ragnewall i Troja-målet hade VH tagit hem det. Han stod för några makalösa reflexräddningar på Wigleys, Schreibers, Nymans och Vidmars lägen – för att nu ta några ur högen.
När jag bedömer det rättvisa (om man nu ska göra det?) i ett resultat utgår jag alltid från en enda sak: Vilket lag skapade flest målchanser? Punkt.
Ändå – till slut: Troja: 3. Vimmerby: 1. Punkt.
Första kvartsfinalmötet blev en härligt intensiv, sprakande och oviss hockeyfight som jag aldrig ville ta slut.
Det var en match mellan två bra lag. Den tillfördes en extra dimension av hettan som gick att ta på, mellan spelarna på isen – och också mellan tränarna i båsen. Mitt under den första perioden hamnade Roger Forsberg och Phil Horsky i en ordväxling. Inget konstigt alls att det "brinner" till. Mycket står på spel. I potten finns en plats i kvalserien – dit VH längtat till och också varit nära att nå de senaste säsongerna.
Samma visa nu.
Stoppet i Ljungby blev ett hinder på vägen.
Två möjligheter återstår ändå. I hemtam miljö, med bra form och med en vinna-eller-försvinna-desperation som riktmärke hängande framför ögonen på varje VH-spelare. Då behövs inga flashiga jumbotroner.