Nazar Parnitskyi har fått en drömstart i Dackarna.
GLÖDHETT
Allt silly-surr
Jag vet, jag vet. Det är verkligen inte hockeytider. Ursäkta mig, hur kan du säga så när VM pågår?
Jo, det förstås. Och jag gillar VM, det är inte det. Nu är det inte det jag syftar på, utan att säsongen för Vimmerby Hockey är över sedan länge. Ändå, ändå...är intresset på kokpunkten. Eller, nja. Det var att ta i en aning. Vi säger så här, intresset för laget är stort, trots det. Det blir så när det nya lagbygget håller på att pusslas ihop för fullt. Det som presenterats så här långt verkar lovande, men Pelle Johansson & Co lär fortfarande ha många ess kvar att plocka fram ur rockärmen. Uppgifter säger att Pontus Eltonius är klar, samma sak med Johan Mörnsjö, Elliot Ekefjärd, Arvid Hurtig, Filip Fornåå Svensson med flera.
Jag är tämligen övertygad om att när det drar ihop sig till seriestart igen så kommer VH ha ett starkare lag än vad klubben hade när den allsvenska resan inleddes 2024.
HETT
Den snabbe ukrainske tonåringen
Nazar Parnitskyi. Vem sa du...? Vilken Nazar Parnitskyi? Speedwayföraren såklart. Jag förstår de som hajade till en aning när han presenterades som förare i Dackarnas premiär hemma mot Lejonen. Många hade nog inte en aning om vem han var, trots att han vunnit EM för 19-åringar, bland annat. Om jag förstår det rätt var inte tanken från början att 18-åringen från det krigshärjade Ukraina skulle köra i premiären, men fick chansen då ett annat nyförvärv, polacken Jakub Krawczyk, kraschade och skadade sig illa.
Nu visade det sig att det inte direkt var någon blyg nykomling som tog sig an debuten i Dackarna, nej, nej.
Han satte ner släpskon omgående när han vann sitt första heat. Och Parnitskyi bara fortsatte att imponera. Han plockade nio poäng i första matchen. En engångsföreteelse? Icke. I tisdags levererade han åter på toppnivå och tog tio poäng mot klara guldfavoriten Västervik – i Västervik. För Dackarnas skull är det bara att hoppas att hans polska klubb Lezno fortsätter att vara schyssta och låter honom köra i Bauhausligan före U24-ligan i Polen.
VARMT
Bara bada bastu
Eurovision avgörs på lördag. Detta älskade, hatade Eurovision. Jag tillhör den förstnämnda kategorin. Den som älskar (nåja...!) Eurovision. Egentligen vurmar jag betydligt mer för Melodifestivalen. Det är verkligen den jag går igång på. Nu blev det charmiga KAJ som vann med sin "Bara bada bastu". Skön låt, sköna grabbar, skön framtoning.
Och jo, rätt låt vann. Jag såg semifinalen efter speedwayderbyt i Västervik i tisdags. Visst verkade det finlandssvenska bidraget gå hem hos publiken i St. Jakobshalle i Basel. Tydligen så toppar "Bara bada bastu" Oddset-listorna över det mest favorittippade bidraget.
Låter bra, men det där har vi ju hört förr. Å andra sidan är Sverige tillsammans med Irland det land som vunnit Eurovision flest gånger genom historien. Närmare bestämt vid sju tillfällen. Mitt heta bastutips i vårkylan är att vi får en åttonde triumf!
LJUMMET
Slutsålt!
Jag följer AIK så mycket jag kan. Eller, det var en överdrift. Jag ser i vart fall varje match, på TV. Sen försöker jag så gott det går att peta in en och annan live-match också. Vi var bland annat på Finnvedsvallen i Värnamo för några veckor sedan när Johan Hove frälste Gnaget med ett sent avgörande. Nu var jag laddad för att se söndagens toppderby mot Hammarby på Strawberry Arena, som den numera heter. Här ska det fixas biljetter, tänkte jag.
Tji fick jag. Pang, det var som att få en bom i huvudet, vilket jag i och för sig har fått. Budskapet var lika tydligt som trist: SLUTSÅLT!
Nämen, det kan det väl inte vara – redan nu? Jag tyckte jag var ute i riktigt god tid, nästan två veckor innan derbyt. Tydligen inte.
48 545 fotbollsälskare hann före mig. Som Herrallsvenskan levererar, i alla fall intressemässigt.
ISKALLT
Poff – så var drivern av!
Nu jäklar, nu ska här drivas meter. Med en blick i fjärran, på hål elva höjde jag drivern på den vindpinade slottsbanan Mauritzberg utanför Norrköping. Tjoho, bollträffen var där, men vad sjutton. Det var inte bara bollen som for iväg i skyn, utan även klubbhuvudet på min läckra driver. Det hade varit en sak om jag blivit förbaskad och dragit iväg den ilskna svordomen efter den andra efter ett missat slag.
Inte i det här fallet. Den gick bara av. Utan anledning. Kan det vara så att min svinghastighet är så enorm, eller? Nja, tyvärr tror jag inte det, utan här rörde det sig säkert om ett fabrikationsfel. Jag trivdes med den där drivern som jag köpt något år innan. Nåväl. Sånt där kan väl hända, antar jag. Här kan vi ändå snacka iskallt, precis som det var senare under kvällen då vi var ett gäng som mycket, mycket snabbt valde att doppa oss i det niogradiga havet innan bastun.
Fattar inte hur man självmant kan bli entusiastisk vinterbadare?