Dackarnas lagledare Rikard Kling och föraren Tomas H Jonasson var nöjda efter vinsten i tisdags.
Om jag skojar?
Nänä.
En av våra absolut största internationella skådespelare bodde faktiskt en kort tid i Totebo när han var liten. Varför inte Stellan har berättat det för den minst like kände sonen Alexander vet jag inte. Å andra sidan är inte det något man nödvändigtvis måste berätta, antar jag.
Hur träffade jag Alexander kanske ni undrar? Jo, det var efter en Hammarbymatch mot belgiska Charleroi i torsdags som jag och min polare Håkan stötte på honom i vimlet. Givetvis (nåja...), frågade vi om han ville ta en bild tillsammans med oss, eller var det månne tvärtom, haha. Lång var han, trevlig likaså. Men det där med Totebo kände han inte till. Då lär han knappast heller känna till att fotbollslaget Hjorted/Totebo toppar division fem-tabellen före IFK Oskarshamn inför höststarten.
På tal om Bajen fick vi dagen efter när vi lirade golf i Vallentuna av alla ställen, veta att bröderna Skarsgård tydligen är riktigt inbitna och hårda grönvita supportrar och att de allt som oftast syns i samband med Hammarbys hemmamatcher, när de nu inte är ute i vida världen och filmar vill säga. Typ Tarzan-filmer.
Charleroi, ja.
Det var ett ganska intetsägande lag som började maska nästan omgående. Men jag förstår varför de hyllade stämningen, den var magisk. Samma sak kan inte sägas om den franske domaren. Det var länge sedan jag såg en så svag domarinsats och då pratar vi ändå om Europaspel.
På torsdag är det retur i Charleroi, som har kallats för världens fulaste stad. Bra då att det kan piffa upp med hejarramsor och lite gröna och vita influenser i stan. Det kan behövas.
****
Kumla är kanske inte heller den allra vackraste av städer.
Det är alla fall inte mitt intryck de få gånger jag besökt de centrala delarna, trots att jag i huvudsak rört mig i utkanterna kring Sannahedsområdet. Det är som det är med den saken.
Under tisdagen hälsades inte heller speedwayfolket av det mest inbjudande väder man kan önska. Det regnade rejält och ställde till oreda inför matchen mellan Indianerna och Dackarna i Bauhausligan. Det jobbades för högtryck för att få banan i kördugligt skick. När allt var i sin ordning, trodde man, kom en oväntad störtskur – och så en till. Prognosen var annars en helt annan. Inget regn efter klockan 17.00.
Ett Dackarna med stukat självförtroende efter förra veckans båda bakslag, sågs med pyttesmå möjligheter att vinna. Särskilt utan de danska profilerna Rasmus Jensen och Frederik Jakobsen i startsjuan.
Hur mycket, eller om, den kraftiga underdogsstämpeln bidrog till den skrällartade segern vet jag inte. Något borde den mentala inställningen "Vi-har-allt-att-vinna" åtminstone ha betytt.
Det blev hur som helst en match att minnas. En match där förare klev fram och verkligen levererade när det behövdes som mest i ett Dackarna som inför var rejält nertryckta i släpskorna.
Allt släppte. Det var ett trendbrott och ett statement som hette duga.
Förarna var glada. Fansen var glada. Men gladast av dem alla var nog lagledaren Rikard Kling.
Reaktionen och känsloyttringarna var förståeliga efter den till viss del kritik som både han och laget fått utstå den senaste tiden.
"• Jag saknar nästan ord" • "Det går knappast att beskriva" • "Skönaste segern någonsin" • "Jag är så jäkla glad", var några av kommentarerna från Kling efteråt. Det kändes som att han ville ta hela världen i sin famn och skrika rakt ut av glädje.
Kanske att vi kan prata i termer som upprättelse och revansch. Något åt det hållet.
Två saker vet vi med säkerhet. Tron är tillbaka – och slutspelsbiljetten är fixad.
Som sagt, efter regn kommer solsken.
Till sist:
• Asiatisk nudelwok på en foodcourt i Helsingör. Mums för både platsen i sig och maten. Bland det bästa jag någonsin ätit. Är jag inte lite halvdansk, trots allt? "Vi är röde, vi är hvide..." Och så älskar jag pölse.
• Hoppsan sa. Här ska det läsas böcker så det glöder om ögonen på semestern. Visst. Ta det där med Rödluvan och Vargen också. Håller fortfarande på och gnuggar mig igenom boken om det gömda guldet under andra världskriget. Den jag började läsa – innan semestern.
• AIK är inte bra i Allsvenskan just nu.
• Bullerby Cup är över. Aldrig tidigare har så många lag deltagit i cupen som i år. Det höll också på att bli en historisk dubbel för arrangerande Vimmerby IF precis som den gången för 40 år sen. Då vann VIF dubbelt med killarna och tjejerna. Nu blev det en finalseger av två möjliga.
• Kvällsdopp, finns det något skönare?
• Jag har svårt med Gyökeres. Inte för spelaren, alltså, men med uttalet. Jag får hela tiden bannor av dottern Maja när jag nämner hans namn. Nu fick jag en lektion av den blivande läraren. Därmed basta. "Säg inte G utan J". Jaha...Jökeres. Bravo!