Hatkärlek till fenomenet från Madeira

Det händer mycket nu. Rafflande slutstrid i lokala fotbollen, speedwaylagen rustar rejält inför slutspelet – och Ronaldo gör som han brukar mot Sverige. Men varför frågar folk på jobbet om jag varit i Kisa varje gång jag har klippt mig?

Dackarna har ett kanonlag.

Dackarna har ett kanonlag.

Foto: Michael Nordin

Krönika2020-09-09 19:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Burret är borta. Där rök två kilo på ett bräde. Nu ser jag ut som en skolpojke igen, eller? Vet inte om det var något jag bara fick för mig, men känslan var att jag ändå rörde mig lite lättare på padelbanan efter hårklippningen. 

Jag har blivit som Gunde Svan, där varje liten detalj kan ha betydelse. Också då håret. Det stundar trots allt ett ligaspel. 

Så har vi det här med Kisa. Fick frågan ännu en gång, om jag varit där när de lockar som är kvar, försvann. Mig veterligen har jag aldrig varit i Kisa och klippt mitt hår, men jag får väl testa nästa gång. Det är kanske något extraordinärt?

Portugal. Ronaldo. Tur att jag slapp se eländet. Jag var på plats när han satte tre baljor i playoff till VM på Friends för några år sedan. I tisdags skrev jag derbyt mellan Dackarna och Västervik och kunde inte följa mötet mot Portugal. Skönt. Den här gången satte han två urläckra mål och avgjorde mot Sverige. Ronaldo väcker verkligen känslor, ibland både på gott och ont. Jag vet inte vad det är, men mest väcker han förstås bra känslor. Fotbollsfenomenet från ön Madeira är helt enkelt en fantastiskt skicklig spelare. En av de bästa som världen någonsin skådat. 

En av de bästa i världen är klar för en lokal klubb, i en annan sport. Strax innan derbyt brummade igång på Skrotfrag Arena i tisdags fick fansen drömbeskedet att Maciej Janowski från och med nu är tillgänglig för Dackarna. Med honom, Patryk Dudek och Pawel Przedpelski som färska nyförvärv, blir självklart Målillaklubben att räkna med på allvar. Lägg också till gänget som imponerade mot Västervik: Oliver Berntzon, Jacob Thorssell, Hans Andersen och Frederik Jakobsen. 

"Det är en fantastisk förare som vi får in i truppen. Just nu är han världens bästa förare", sa lagledaren Peter Karlsson om VM-ledande Janowski. 

Slutspelet har alla förutsättningar att bli en grymt häftig uppgörelse, där alla Smålandslag är guldaspiranter. Och vi kommer garanterat få en ny svensk mästare, då Smederna valde att inte köra i år. 

En häftig kamp har vi även fortsatt att se fram emot i damtvåan i fotboll. BK Kenty är i ena ringhörnan, Vimmerby IF i den andra. Linköpingsgänget har tre poängs försprång. I sista omgången möts de två lagen – och det kan till slut bli en målskillnadsaffär som skiljer lagen åt. Där har just nu VIF en fördel. Detta sedan de gråklädda besegrat tabelltrean Eksjö med hela 6–0 på Ränneborgs idrottsplats i lördags. Det var Vimmerbys femte (!) raka storseger. 

Mot Eksjö borde det inte ha blivit så. 

Låt mig förklara. 

6–0 låter som ett resultat där VIF var totalt överlägset motståndet. Så var det inte alls. Rent spelmässigt tycker jag faktiskt att hemmalaget var snäppet bättre. Eksjö skapade också minst lika många heta målchanser som Vimmerby. Kombinationen av Eksjös rent häpnadsväckande oförmåga att sätta bollen i nät, en utmärkt spelande VIF-målvakt i Allis Nilsson och Nathalie Miltons huvudspel, var ett vinnande koncept. 

Pang, boom, smash: 6–0! Det här var kort och gott en imponerande uppvisning av Vimmerby i hur man effektivt agerar i de båda straffområdena. Det är där matcherna brukar avgöras. Då får det vara hur det vill med all annan logik. 

Allt är ju inte logiskt här i livet. Knappast heller att jag ska åka till Kisa och klippa håret.