Spektakulär räddning. Claes Endre i en match mot Östersund.
Det var i fredags som hans agent hörde av sig till den numera förre VH-målvakten.
Beskedet var inte alls det han eller familjen ville ha.
– Nä. Vi ville verkligen stanna här. Vi har trivts så himla bra och hade till och med tankar på att slå oss tillrätta i Vimmerby. Allting har funkat så bra. Därför blir det här extra tungt. Samtidigt är det här en del av jobbet och man är medveten om att det kan gå så här. Nu är det andra året i rad som det här sker. Jag och min familj vet knappt vad trygghet är för något.
Nu får Claes Endre, hustrun och de två barnen bosätta sig någon annanstans. Var står skrivet i stjärnorna.
– Det är så pass färskt än och vi vet inte vad som händer. Vi kommer alla fall bo kvar i Vimmerby maj ut och sedan tittar vi eventuellt på boendealternativ även i juni. Min fru hade tänkt börja söka jobb här efter mammaledigheten, men det är bara att lägga ner.
29-åringen från Södermalm i Stockholm har levt i ovisshet sedan det allsvenska kontraktet säkrades den där minnesvärda onsdagen 26 mars. Han har inte hört någonting från klubben.
– Det har såklart varit frustrerande. Jag har väntat och hoppats på det bästa. Tyvärr blev det inte som jag eller familjen ville. Det här är den tråkiga sidan av hockeybranschen.
Claes berättar vidare att han hade på känn att det inte skulle bli någon förlängning i VH.
– Jag hade ju inte hört något på en månad. Jag lägger mig inte i deras jobb, men så lång tid har det aldrig tidigare tagit att få ett besked, vare sig i Allsvenskan eller division ett.
Har du fått någon förklaring till varför klubben väljer att gå vidare med andra lösningar?
– Nej, inte än. Jag fick från min agent att det inte blir något mer för mig i Vimmerby. Och det säger jag ingenting om att det kom från min agent och inte från Vimmerby. Pelle (Johansson, sportchef) undrade om jag ville ha en förklaring och det vill jag gärna ha. Vi kommer förhoppningsvis träffas i veckan.
Har du själv någon teori om varför det inte blir en fortsättning i VH?
– Det är inget jag vill spekulera i, men jag har inte haft min bästa säsong statistikmässigt. Dessutom har jag varit skadad och halvskadad i perioder. Det var både ljumskproblem, halv hjärnskakning och ett inre ledband som stökade till det. Jag vet inte om det har spelat in i beslutet, men det hoppas jag inte. Nä, det är tråkigt. Jag spelade väldigt lite sedan Björn (Tholander Olsson) och Anton (Carlsson) tog över. Och det var under den perioden vi började hitta mer rätt i försvarsspelet. Sen gjorde jag alltid så gott jag kunde för laget.
Hur går dina tankar om framtiden?
– Vi har inte direkt någon stress. Jag tror inte heller att det kommer kastas kontrakt till mig från olika håll. Jag misstänker att det kan bli lite trögt. För först och främst vill jag gärna fortsätta spela kvar i Allsvenskan. Jag har levt det här livet nu i fem-sex år. Kanske kikar vi även på spel utomlands. Det kan vara ett alternativ. Det är väl nu man ska ta den chansen innan min äldsta börjar skolan.
Vad gör du på dagarna nu?
– Jag och Kokkonen (Jesper) tränar ihop, i gymmet och sådär. Så vardagen har trots allt fortsatt lite som vanligt ändå.
Vad tar du med dig mest från tiden i VH?
– Allting, faktiskt. Alltifrån hur familjen har trivts här, till den otroligt häftiga resan med laget och stoltheten man känner efter att vi klarade nytt kontrakt – och att man fått så många nya vänner. Det har varit väldigt fint och komplett.