Leksands IF är minst sagt en klubb med passionerad följarskara,
Det slog ner lite som en hockeybomb när nyheten kablades ut.
Den att SHL-klubben värvade Robin Christoffersson från allsvenska Vimmerby Hockey.
Det var nästan lika överraskade för den 28-årige dalmasen själv – och samtidigt väldigt, väldigt känslosamt och överväldigande.
Han som inte spelat i sin moderklubb på tio år och som av de allra flesta sågs som andremålvakt inför VH:s debutsäsong i Allsvenskan.
Sen har det hänt grejer.
Hur beskriver du turerna kring vad vi kan kalla den sensationella övergången?
– Klart att jag blev förvånad – och glad. Det var inget jag räknat med att jag skulle vara aktuell för min moderklubb igen. Det känns nästan sjukt. Det var min agent som hörde av sig och berättade att det fanns ett intresse från Leksand. Han lovade ingenting och jag ville inte ta något för givet. Sen, ja..., det löste sig. De ville ha mig och i stunden när jag fick det bekräftat kändes det nästan overkligt. Det var så jäkla roligt.
Klappat och klart, alltså.
Nu kan ännu ett nytt kapitel skrivas i Robin Christofferssons spännande hockeyresa. Den som fick verklig fart när han tillsammans med VH och målvaktskollegan Scott Hector förde klubben till en nivå många inte trodde var möjlig säsongen 2023/2024. Den fortsatte förra säsongen med den närmast obeskrivliga dramatiken och vändningen i det allsvenska kvalspelet mot Tingsryd där han var en av de stora hjältarna – och nu det här.
Det som gör övergången till Leksand extra speciell är förstås hans kopplingar till ett av Sveriges mest folkkära och populära hockeylag. Klubben som varit en sån stor del av honom sedan han började ta sina första stapplande skridskoskär som liten grabb.
– Det var här som min hockeykarriär startade. Vi flyttade hit från Malung när jag var sex år. Sen spelade jag här i många år innan jag flyttade härifrån för ungefär tio år sedan.
Mycket har hänt sedan dess och Robin har hunnit mota tusentals puckar och varit med om både med- och motgångar.
Nu är han tillbaka – och njuter fullt ut av tillvaron. I en kontext på ett sätt som kanske bara en inbiten leksing som spelar i Leksand kan göra.
Men ni ska veta att allt inte bara är en dans på rosor, utan det är stenhård träning som gäller, mycket svett, järnhård disciplin – och trötta muskler, som naturligt följer med när han numera är en hockeyspelare på den allra högsta nivån i Sverige.
Det där tar ändå Robin alla dagar i veckan. Värre är det då att han under en period bor ensam i Leksand, då hustrun Lovisa fortfarande jobbar kvar i Vimmerby.
– Det är jobbigt såklart, men det är bara för en tid. Snart har hon semester och vi själva går på sommarledighet.
Vila är det inte tal om i detta nu.
– Ibland tränar vi tre pass om dagen, men oftast minst två. Just idag tränar vi faktiskt bara en gång.
Svettigt värre. Det är det just nu för Robin Christoffersson, som tränar stenhårt för att försöka ta en plats i SHL.
Vad är det för typ av träning?
– 30 dagar i rad körde vi målvakter yoga varje morgon. Det är varierande yoga, allt från andning till fysiska övningar och mycket stretching. Det är riktigt bra träning. Efter det kör vi ett styrkepass innan vi lunchar. På eftermiddagen blir det konditionsträning. Vi har kört två ispass i veckan under en period, vilket är skönt. Så tidigt har jag aldrig varit på is.
Pallar du all träning?
– Ja, för tusan, men visst är det en omställning. Jag tänker ibland att man kan hitta på massa saker efter sista passet för dagen, men det orkar man nästan aldrig, haha. Då blir det gärna soffläge och bara ta det lugnt.
Tillbaka till övergången. Fick du mycket reaktioner när det blev klart?
– Jättemånga – och min familj och mina släktingar som bor här har fått ännu mer. De tycker det är kul att jag är tillbaka.
Hur är det att bo i Leksand igen då?
– Faktiskt lite skumt, eller hur jag nu ska säga. Det är en stor ära att få representera min moderklubb igen. Jag har ändå varit runt ganska länge och nu fått den här chansen. Staden är sig lik och det är bra faciliteter och allt sånt. Det är bra.
Robin Christoffersson berättar vidare att han inte är ensam leksing att spela för klubben, utan att det finns ytterligare några spelare – och att många andra dessutom har sina rötter i Dalarna. Leksands IF kom för övrigt på elfte plats i SHL den gångna säsongen och var en hårsmån från att nå slutspel.
Du har tränat ett antal veckor nu. Känner du att du har utvecklats?
– Absolut. Jag märker skillnad. Vi kör tester kontinuerligt och då ser jag att jag har tagit steg. Och det är kul att få ett kvitto på det. Framför allt har jag blivit starkare och jag har också lagt på mig lite vikt.
När det kom ut att Christoffersson var klar för Leksand kom trots det uppgifter om att han skulle lånas ut till Vimmerby Hockey kommande säsong. Han själv har däremot sikte och fokus på en sak: att försöka ta plats i SHL.
– Jag kommer göra allt vad jag kan för att försöka ta en "spade" här. Jag vet inte hur de tänker och hur länge vi kommer att vara tre målvakter. Tanken är att jag ska ha ett möte med Leksand om några veckor. Om det blir något sorts av besked redan då vet jag inte. Jag vill visa varför de har sajnat mig. Om det blir så att någon av oss sedan blir utlånad vet jag inte heller, samtidigt som jag har svårt att se att de kommer ha tre målvakter hela säsongen.
Hur ska du utvecklas till en SHL-målvakt?
– Jag känner att min kurva går konstant uppåt och att jag blir mer och mer mogen i spelet. Jag har också bra hjälp av målvaktstränaren i Leksand. Vi har en plan och han petar på detaljer i mitt spel. Det hjälper mig på traven att bli en bättre målvakt.
Robin Christoffersson bildar målvaktstrio i Leksand med Marcus Gidlöf och Jakob Hellsten.
Tillsammans med utespelarna får de ladda upp för nästa veckas tuffa test i skogen (!).
– Vi ska ha teambuilding där vi ska bosätta oss i skogen i tre dagar med laget. Vi har bara fått ett dokument med en packningslista, sen vet vi inte så mycket mer. Vi ska alla fall klä oss varmt och det är helt mobilfritt.
Hur tacklar du ett sånt "äventyr"?
– Jag ser bara fram emot det. Jag tycker om att vistas i skog och natur. Det blir väl så när man är uppväxt här. Det kanske är värre för andra, haha.
Sen väntar midsommarfirande i Vimmerby med vänner.
SHL-spel i all ära. Det finns något mycket större än så som väntar i höst. Då ska Robin och frun Lovisa bli föräldrar.
I nästa andetag passar han på att hylla Vimmerby Hockey och inte minst samarbetet med målvaktskollegan Claes Endre, som inte kommer att vara en del av VH nästa säsong.
– Jag trivdes oerhört bra med Claes. För mig var det viktigt att ha honom bredvid. Jag kom in lite som en underdog. För det var ju så att Claes egentligen var tänkt som förstemålvakt. Jag kände ingen press och det var nyttigt för mig att se hur han jobbade på allsvensk nivå. För mig handlade det om att ta tillvara på chanserna jag fick. Sen hade Claes otur med skador och då fick jag mer speltid, särskilt då i slutet av säsongen.
Hur ser du förresten på VH-truppen just nu?
– Jag tycker att det ser bra ut. Känslan är att det kommer bli ett stort och rejält lag med flera större spelare i truppen. Jag hoppas och tror att det kommer vara ett bättre startlag än när vi inledde Allsvenskan förra säsongen. Jag tror på goda möjligheter att VH kommer ha fler lag bakom sig. Vissa klubbar ser ut att ha det lite halvtufft. Sen finns det några lag som pytsat in ordentligt. SSK (Södertälje) verkar få ett superlag och Modo ser också riktigt vassa ut.
Hockey i all ära. SHL i all ära.
Det finns något mycket större än så som väntar i höst.
Då ska han och Lovisa bli föräldrar för första gången.
– Det är planerat att bli ganska precis till seriestarten, 25 september. Jag och frugan visste att vi skulle bli föräldrar när jag spelade playout i våras. Och jag kan säga att det var en extra krydda att veta att det var en liten knodd på gång, haha. Jag försökte hålla fokus så gott det gick. Under matcherna gick det bra, men det var svårare mellan matcherna. Det var mycket på en gång och det var många tankar i huvudet då. Men det gick ju vägen.
Även hustrun Lovisa har starka kopplingar till hockeymetropolen Leksand, då hon också är uppväxt på orten.
Se där. Då är cirkeln sluten där allting en gång började.