Martin Pärnas första allsvenska mål i karriären kom mot Mora.
När vi kommer på besök jobbar sambon Wilma på för fullt innan hon ska ta med sig sonen Louie på en tur till ALV.
Louie, hur kom ni fram till det namnet förresten?
– Jag vet inte riktigt, det var Wilmas idé.
I vilket fall är det ett namn som sticker ut och som vi reportrar tycker klingar perfekt för en kommande hockeylirare: "Louie Pärna, number 60!".
Nåja. Det här skulle ju handla om farsan, Martin.
Och vi kan lugnt säga att den gångna säsongen, som för VH slutade så lyckligt, var en berg- och dalbana för Halmstadsonen.
Minst sagt.
Efter den framgångsrika säsongen 2023/2024, då Vimmerby tog det historiska steget upp på allsvensk nivå, blev han ratad av klubben. Trots att han gjorde 31 poäng på 48 matcher i Hockeyettan, varav 15 mål.
31-åringen med det utmärkta spelsinnet och den vassa skridskoåkningen erbjöds inget nytt kontrakt.
Hur kände du då?
– Det var väldigt tufft i början. Jag ville såklart fortsätta spela i Vimmerby, samtidigt vet man hur den här branschen fungerar.
Antar att du nästan blev chockad över beskedet med tanke på all den glädje som var kring uppflyttningen?
– Nja, men visst blev jag besviken. Jag tyckte att det hade gått bra för mig. Pelle Johansson (sportchef) berättade det för mig två-tre veckor efter sista matchen på ett vanligt exitsamtal som man brukar ha.
Hur gick tankarna där och då. Tänkte du lägga av?
– Nej, nej. Jag tränade försäsong med Adam Koponen (fystränare i VH) hela sommaren och helst ville jag fortsätta karriären utomlands när det inte skulle bli något i VH. Sen skrev jag på för Virserum för ett sätt att hålla igång.
Något spel i VSGF blev det aldrig, däremot i danska Fredrikshamn.
– Min tidigare tränare Fredrik Johansson i Halmstad ville ha mig dit och jag kände att det lät lockande. Jag spelade tre matcher och det gick bra. De ville förlänga med mig och det var min tanke också. Jag skulle bara hem och fixa några grejer.
Nu blev det inte Danmark, ändå.
Sambon Wilma flikar in:
– Du ringde på vägen hem kvart över tolv och sa att du ville spela i Fredrikshamn. Vid klockan ett ringde du igen och sa att det var klart med Vimmerby...
Martin Pärna skrattar till, och säger sedan:
– Ja, det gick snabbt där. Pelle ringde och ville att jag skulle spela i VH – och det behövdes ingen längre betänketid.
Den allsvenska säsongen hade redan startat för Vimmerby Hockey när den notoriske poänggöraren blev klar.
Det blev något av en omedelbar succé.
– Jag var extraspelare i den första matchen, sen fick jag spela borta mot Mora.
Det gick ju ganska bra...
– Ja, haha. Jag gjorde 1–0 hyfsat tidigt i matchen. Det var en bra känsla förstås.
Något senare i vår intervju säger Pärna att just det målet, sitt första i Allsvenskan, var det skönaste han någonsin gjort.
Det följdes av ytterligare sex innan säsongen summerades.
– Det gick väldigt bra första delen och jag gjorde en hel del poäng. Det var så kul att det funkade så bra i spelet. Jag visade för mig själv och också för andra att jag håller på den här nivån.
Framgången innebar att han ganska snabbt erbjöds ett kontrakt som sträcker sig även över kommande säsong.
Klappat och klart.
Under delar av våren gick det däremot trögare på isen för forwarden. Han fick inte spelet att stämma fullt ut och poängskörden stannade av. I slutet blev han bänkad och fick vara extraspelare.
Hur jobbigt var det?
– Det är inget som man vill såklart. Man vill ju vara med och bidra till laget. Samtidigt tycker jag någonstans att det var lärorikt. Jag vill hitta en jämnare nivå i mitt spel över en hel säsong och det är bara att försöka rannsaka sig själv.
Vad är det i spelet du vill utveckla?
– Det är alltid svårt att säga, men min defensiv kan bli bättre och mitt närkampsspel. Jag har aldrig varit spelartypen som tacklar så mycket. Jag tror att det är en inställningsfråga.
MÅL! Martin Pärna gjorde sju mål i allsvenska debutsäsong.
Nu väntar en ny säsong i Allsvenskan. Hur är din status nu?
– Väldigt bra tycker jag. Jag tränar hårt, vilket är ett måste när man nu är lite äldre. Och det är skönt att få vara med från start den här gången. Det betyder mycket.
Ni hade ett fystest nyligen. Hur presterade du på det?
– Jag ligger bra till, säger Martin och berättar att de har tre gemensamma träningspass varje vecka med laget och att han självklart kör en del på egen hand.
Hur tränar ni i laget?
– Nämen, det är allt från styrka, löpning och innebandy.
Vem av er är förresten bäst i innebandy?
– Jag får nog säga Jakob Karlsson.
Hur ser du på lagbygget så här långt?
– Det känns spännande. Min tro är att vi kommer att vara bättre nästa säsong.
Intervjun lider på mot sitt slut. Resten av familjen har begett sig till ALV.
Jag måste bara fråga. Du är än idag väldigt förknippad med Halmstad och hockeylaget där. Räknar du fortfarande Halmstad som hemma, eller är det Vimmerby?
– Haha, vad ska jag svara på det? Båda är bra, men Vimmerby är numera hemma för mig. Sen är det klart att jag saknar Halmstad med havet, familjen och annat.
Hockeymässigt har han i vilket fall bytt upp sig.
Från Hockeyettan till Allsvenskan.
Bara en sån sak.