Statistik säger inte allt, men mycket.
Tomas Rydén har för tredje säsongen i rad visat hur viktig han är för Vimmerby Hockey. Värmlänningen är den trygga klippa som alla bra lag behöver och kan luta sig emot när det viner skott runt öronen.
I södra Hockeyettan hade han bäst siffror av alla: 93.40 i räddningsprocent. Samma visa i Allettan. Här toppar han med en räddningsprocent på 94.25.
Vad säger du om den här statistiken?
– Det är förstås jättekul med dom siffrorna. Målet är att ligga högt uppe. Om laget är bra, så är jag bra. Sen får man inte titta för mycket på statistiken, utan ha ett helhetsperspektiv. Fokuset är att vinna matcher.
Vi träffade Rydén för en längre intervju dagen innan mötet mot Troja, ett lag som han anser var bäst av alla i grundserien.
Det är en lugn, avslappnad och harmonisk VH-målvakt vi träffar. Och just de aspekterna är också framgångsfaktorer i hans målvaktspel – bland mycket annat.
– Jag är väldigt lugn som människa och har en trygghet i mig själv. Jag trivs med livet och med min samvaro både på och utanför isen. Min sambo (Hanna) betyder mycket på alla plan och ger bra stöttning även för mig som spelare.
Trots att värmlänningen säger att han gått den långa vägen och att envisheten är en styrka, så föddes han på samma sätt in i rollen som målvakt på ett naturligt sätt. I tidig ålder.
– Jag började väl som typ tre-åring, säger Tomas och skrattar till. Jag var med i omklädningsrummet när jag var liten eftersom min pappa (Jörgen) var målvakt.
Och en duktig sådan. I fyra säsonger var han med i Färjestads trupp. Att bli målvakt var mer eller mindre självskrivet.
– Jo, kanske, men min pappa ville faktiskt att jag skulle bli en stabil back istället, men jag själv brann så hårt för att bli målvakt, så då fick det bli det.
Kortfattat tar han med oss på resan från ungdomsåren, till säsongen då han i övre tonåren starkt funderade på att faktiskt lägga skridskorna på hyllan.
– När jag var yngre var jag ganska så nervös. Jag satte för hård press på mig inför matcherna och det blev krampaktigt. Säsongen 2011/2012 spelade jag i Färjestads J20-lag, men fick inte spela en enda match under stora delar av hösten. Det var en jobbig tid, säger Tomas Rydén känslosamt innan han berättar om vändningen...
– Jag minns det så väl. Pappa ringde till mig i skolan och sa att jag skulle spela samma kväll. Karlskoga Flyers behövde en målvakt och de skulle möta Munkfors i ett toppmöte i division två. Vi vann med 4–3 efter straffar. Kort efteråt ville jag bli utlånad och hamnade i Hammarö, strax utanför Karlstad.
Rydéns ansikte skiner upp. Han säger:
– Jag fick glädjen tillbaka. Jag kom till ett lag med stark gemenskap och det var vad jag behövde då.
Efter några säsonger där värvades han till Köping – och det blev ett snäpp till uppåt i karriären.
– Vi tog klivet upp i ettan direkt och jag trivdes otroligt bra och fick många vänner.
Sedan kom Vimmerby Hockey in i bilden...
– Danne Stolt (dåvarande sportchef) ringde och kollade om jag var intresserad. Där och då kände jag att jag ville ta ett steg till i min utveckling. Många hade sagt att det var rätt att söka sig till den södra serien, och ja...här är vi, säger Rydén med ett glatt konstaterande.
Succé må vara stora ord, men knappast att ta i så man spricker när vi ska sammanfatta hans prestationer hittills i VH.
Om sin debutsäsong säger han så här:
– Jonathan Stålberg och jag klickade jäkligt bra med varandra och vi har fortfarande en jättebra relation. Vi delade länge på målvaktsposten innan Phil (Horsky) gav mig lite större förtroende i slutet av säsongen. Vi hade ett bra lag och var otroligt nära att nå kvalserien. Den där 6–5-förlusten mot Kristianstad i playoff 3 svider fortfarande i mig.
Om säsong två:
– Vi började svagt, sedan blev det tränarbyte och Phil Horsky kom in och styrde upp allting. Det var stor skillnad. Efter ett tag fick vi in spetsspelare och det gick väldigt bra. Alla hade känslan att vi gått hela vägen om inte säsongen hade avbrutits efter Hudiksvallsmatchen.
Om nuvarande säsong:
– Jag hade kommunikation med allsvenska lag innan säsongen, men inget konkret. Och för mig var det viktigt att Phil stannade kvar i Vimmerby. Vi har en bra dialog. Han har en hög kravbild, är skicklig på att styra upp hela försvarsspelet och lyckas få in en tävlingsdel i allt vi gör. Resultatmässigt tycker jag vi ska vara nöjda med vad vi presterat så här långt.
Tycker du att kraven på er utifrån rentav är för höga?
– Nja, jag vet inte. Först och främst ställer vi höga krav på oss själva och det kanske speglar av sig. Vi vill vinna precis varenda match, men samtidigt ska man veta att vi möter väldigt starka lag. Och det är bara att titta på de som inte lyckades nå Allettan, utan får kämpa i Vårserien. Det är bra lag rakt över. Och nu har vi vunnit hälften av matcherna i Allettan.
Tomas Rydéns spel är en starkt bidragande faktor.
– Jag försöker göra allt för att vi ska vinna matcher. Och jag tycker att det är skillnad på mitt målvaktsspel idag jämfört med när jag kom till VH. Jag är en bättre målvakt nu och ligger på en stabil nivå.
När vi pratar om hans styrkor kommer vi tillbaka till det mentala.
– Jag jobbar mycket med den biten och går in mycket i mig själv. Jag försöker alltid att fokusera på det positiva. Det är ju så, att vara målvakt är en utsatt position. Antingen blir man hyllad, annars blir man det svarta fåret. Som målvakt måste man också vara fullt koncentrerad i 60 minuter.
Den hyllade VH-målvakten har en metod när han släpper in en puck bakom sig:
– Jag glömmer det direkt. Jag försöker ta nästa skott istället. Utvärdera får man göra efteråt.
Rydén återkommer också till att han hela tiden fått gå den "långa" vägen.
– Jag har jobbat på hårt i det tysta. Jag kom aldrig med i något ungdomslandslag eller tog en snabb väg till SHL eller Allsvenskan. Jag tar det steg för steg och försöker ständigt förbättra mig. Och jag vill ju gärna nå Allsvenskan...och helst då med Vimmerby.
Hur bra är ni?
– Lika bra som de andra VH-lagen jag spelat i. Jag tror hårt på oss. Når vi slutspel, vilket jag tror, så är det nog inget lag som skulle vilja möta oss där med tanke på vår styrka i slutspelen de två senaste säsongerna. Vi har visat att vi duktiga på att vinna tighta matcher.
Till sist, hur är det att spela utan åskådare?
– Jättetråkigt, sedan måste vi ta vårt ansvar. Jag är ändå tacksam att vi får spela matcher överhuvudtaget, men visst saknar jag att göra "Sälen" framför våra fans när vi vunnit.
