På förhand var det här en helt oviss historia, trots skillnaden i tabelläge. Vimmerby låg trea inför mötet, Hanhals näst sist. Mer intressant var att lagen spelat två täta matcher mot varandra tidigare den här säsongen. Hanhals vann med 3–1 hemma, VH 3–2 i returen.
Det varnades inte bara för laget Hanhals, som vann mot Visby med klara 4–1 i förra omgången. Det varnades också för "seriens" giftigaste kedjetrio: Mattias Elfstörm, Pontus Andreasson och Robin Carlsson.
Vimmerby struntade i allt det där. Oro? Nej, nej. Det fanns ingen anledning. När vi summerat den första perioden hade VH redan avgjort den här tillställningen. 4–0!
Resultatet var ett resultat av skärpa i avsluten, en förmåga att hitta rätt ytor och troligtvis, en hög faktor av självförtroende efter den senaste tidens framgångar.
Tre raka segrar blev fyra raka segrar.
Målen då? De kom i tur och ordning av Måns Carlsson, Mattias Wigley, Martin Jönsson och Martin Jönsson igen. Snyggast var kanske Jönssons 3–0-mål, där han skrinnade loss i mittzon och sprätte upp pucken vackert i nättaket.
Ett effektivt VH briljerade i spelet andra halvan av den första perioden. I kaptenen Jakob Karlssons skadefrånvaro, debuterade HV-lånet Kalle Smedberg. Den storväxte centern var pigg och initiativrik.
Mittperioden slutade också i VH-favör. Det efter ett 5–0-mål signerat Hampus Harlestam. Det var en skral utdelning med tanke på alla vassa chanser som hemmalaget skapade. Om Hanhals-målvakten Scott Hector hade det jobbigt i den första perioden, var han desto mer lyckosam i den andra.
I period tre fick VH en perfekt start och fixade 6–0. Game, set and match för att snacka tennistermer. Målet – igen – av hete Harlestam. Några minuter senare kom även sjuan (tredje målet av Jönsson) och åttan (Wigley). Halvvägs in i den sista perioden fick gästerna ett tröstmål till 8–1. Vimmerby fick sista ordet med Harlestams 9–1-mål. VH gjorde en näst intill perfekt match och vilken boost inför rivalmötet borta mot Tranås fredag kväll. Alla hemmaspelare förtjänar beröm. Förstås.