Det känns som det bara varit en väntan på att dagen skulle komma. Dagen då VH till slut valde att bryta med klubbens meste spelare genom tiderna.
513 matcher. Massvis av minnesvärda matcher, byten, tacklingar, vinster, smärtsamma förluster, underbara segrar och en historisk uppflyttning. Nu är det över.
För första gången sedan säsongen 2010/2011 kommer Pelle Ström inte glida ut på isen som en del av Vimmerby Hockeys A-lag i höst.
Detta meddelade klubben idag, onsdagen 28 maj.
Om beslutet var korrekt eller inte är inte jag rätt man att bedöma.
Det enda jag kan konstatera är att klubben återigen visar att de inte är bekväma med att hantera så här tuffa frågor. När den tidigare klubbchefen i höstas lämnade sitt uppdrag efter ett krogbråk, officiellt på grund av ”tidsbrist”, gick det inte att få några som helst kommentarer kring varför klubben valde att inte säga hela sanningen i sin kommunikation gentemot supportrarna.
Gällande Pelle Ström har klubben gått som katten runt het gröt ända sedan händelsen inträffade.
Och jag vet. Det har inte varit en enkel situation att handskas med. Men NU. NU är det ju officiellt att VH inte kommer erbjuda honom ett nytt kontrakt. Då måste klubbens representanter kunna ge svar på frågorna som finns. Oavsett vad man tycker.
Men spelarens egna ansvar då? Självklart är det Pelle Ström som bär ansvaret för vad som hände den där decemberkvällen och turerna som följde. INGEN annan. Och det vet alla, till och med han själv.
Det är inte upp till föreningens tjänstemän eller styrelsemedlemmar att agera nattvakter på stans uteställen. Tro inte att jag menar något annat.
Den stora frågan är snarare när man har sonat sitt straff? Hur länge ska man behöva lida för sina snedsteg? Hur stora får snedstegen vara? Och när är man välkommen in i värmen igen? Om man någonsin är det?
Jag vet inte. Men det hade varit intressant att höra hur de ansvariga resonerat i frågan.
I ett pressmeddelande och ett inlägg på sociala medier säger VH:s nya ordförande Mia Thelin följande:
– Det har varit en situation där föreningen balanserat mellan medmänsklighet och ansvaret att ta beslut samt hålla linjen i våra värderingar och bygga ett lag som håller sportsligt i Hockeyallsvenskan. Vi står bakom vårt beslut utifrån både värdegrund och sportslig nivå.
Utifrån det går det att tolka det som att det låg mer bakom beslutet än incidenten på den lokala nattklubben. Kanske är det så att klubben sedan tidigare velat göra sig av med Ström på sportsliga grunder, men insett att det inte hade gått utifrån hans status hos Vimmerbyfansen.
Hade inte tryout-kontrakt kunnat vara den gyllene medelvägen? På så sätt hade Ström fått en ärlig chans att visa att han både håller på isen och tagit sitt ansvar utanför den.
På sociala medier avslutar föreningen sitt inlägg om beslutet med:
”Detta är den enda officiella kommentar vi ger i frågan. Tack för förståelsen.”
Någon förståelse får ni inte av mig, VH.
För är det någon gång föreningen bör kunna besvara frågor är det när klubben väljer att avbryta samarbetet med den meste spelaren genom tiderna.
Det förtjänar alla supportrar som befunnit sig i den där "tigerkulan" i alla år och stöttat laget, och spelaren i fråga, i vått och torrt.
Men oavsett vad är det lätt att hålla sig för skratt en sån här dag.
En 30-årig ishockeyback har ratats av sitt hjärtas klubb. Samtidigt har ett färskt styrelserum behövt ta ett beslut som hade väckt starka reaktioner vad det än landat i (så låt mig vara tydlig, jag är inte är avundsjuk på dem).
”Show your stripes i kommentarsfältet" – för en historia helt utan vinnare.
Fait accompli. Nu har jag sagt allt jag vill.