Det var upplagt för fest. Rimforsa IF hade allt i egna händer inför söndagen. Det sista hindret mot serieguldet var "bara" Finspång på bortaplan.
Problemet? Även Finspång hade chansen att knipa guldet, via seger.
Och snacka om rysare...
Det hade inte ens gått 70 sekunder i Arena Grosvad. Pang, boom och 2–0 till hemmalaget.
– Våra huvuden sjönk lite, absolut. Vi hade ändå pratat om det här och att vi skulle fortsätta ha tålamod. Någon gång i matchen har Finspång sina dalar också. Givetvis var det en tung start, säger Johan Tillmar, tränare i Rimforsa IF.
Varje period levde nästintill sitt eget lilla liv. RIF vände underläget i den andra perioden och såg ut som ett helt nytt lag. Kunde något stoppa dem nu?
– I andra kommer vi ut som ett nytt lag. I paus pratade vi inte om vad Finspång gjorde, utan bara att vi skulle fortsätta göra vår grej, menar Tillmar.
Men Finspång gav sig inte. Sex minuter in i den tredje perioden var det vänt igen, med fördel för hemmalaget (5–4). RIF kvitterade visserligen men fick se Finspång göra 6–5 med knappt sju minuter kvar. Var seriesegern på väg att rinna RIF ur händerna? Nej, för med 17.07 på klockan klev en viss Tobias Claesson fram och satte sitt första mål i matchen – men kanske sitt viktigaste i karriären.
Det var just han som också fick avgöra sudden death, i öppen kasse.
– Att det är just Tobbe också, det är extra speciellt. Han har verkligen brunnit för det här och burit laget på sina axlar i flera år, säger Johan Tillmar kort efter att guldhattarna plockats fram.
Mitt i guldyran står också Vimmerbykillen Kim Karlsson.
– Jävligt kul att Tobbe får sätta den i öppet mål och avgöra. Det är han värd efter alla år han slitit i den här föreningen. Det kunde inte bli ett bättre slut, säger han.
Guldfesten kunde dock ha blivit något annat. Bara sekunder innan Claessons avgörande hade Finspång en jättechans, när bollen retligt höll på att studsa in i RIF-målet.
– Jag var helt säker på att den studsade in... Tänk om en hel säsong hade avgjorts på det sättet, det hade varit så tungt, säger tränaren och får medhåll av Kim Karlsson, som då var på planen.
– Jag står framför och tror att den ska rulla in när Kimmen (Joakim Claesson, målvakt) tappar den. Där tänkte man det värsta.
Hur nervös var du i sudden?
– När man väl är på plan är det inte så nervöst. Det är mycket värre att stå vid sidan av och kolla. Herregud...
Just "Kimmen" räddade sitt lag flera gånger om. Han knep bland annat två straffar och bjöd på ett par otroliga parader.
– "Kimmen" storspelar verkligen. Den andra straffräddningen är helt galen också, berömmer tränaren.
Att seriesegern betydde en hel del var tydligt. Vissa fällde tårar, andra pustade ut rejält.
– Rimforsa har varit nära ett par gånger. Men allt bygger på glädje och gemenskap. Det ska vara roligt. Och därför är det så skönt att det går hem nu och att alla får uppleva det här. Stommen är ju Rimforsa, säger Tillmar.
Kim Karlsson:
– Ja, nästan alla här har bakgrund i Rimforsa och det gör det extra speciellt. Jag kom hit dels för att det är ett skönt gäng, dels för att jag visste att vi hade chansen att vinna om vi fick ihop ett riktigt bra lag. Det fick vi också, säger Karlsson, som värvades inför säsongen.
Hur ska ni fira det här?
– Jag vet inte riktigt, haha. Arvid Borell brukar styra upp sånt, så vi får se. Någon fest blir det säkert. Det är lite synd att matchen spelades på en söndag bara...
I skrivande stund verkade det däremot vara ett av de minsta problemen i RIF-lagets värld.