Ibland kan tvärsäkra utlåtanden och "initierade" tips slå helt fel. 

Nog för att jag var nära att sätta rätt slutresultat i båda semifinalerna. Å andra sidan sa jag till bänkgrannen Bert Danielsson inför det viktiga elfte heatet att det här lutar åt en femetta för Västervik. I själva verket blev det precis tvärtom. Jacob Thorssell och Patryk Dudek korsade mållinjen före både dittills fullpoängaren Bartosz Smektala och Peter Ljung. Det kändes där och då som det avgörande heatet – och lite så var det också. 

Min känsla före match var att Dackarna skulle få en ganska behaglig resa mot en ny final.  Västervik ville annat. De rivstartade och hade en åttapoängs-ledning efter fyra heat. 

Då klev derbyts bäste förare –  Piotr Pawlicki –  fram och tog en dubbel tillsammans med Maciej Janowski. 

Pawlicki for fram som en furie på G&B Arena. Han hann också med att krascha vid två tillfällen. Det hindrade ändå inte polacken, som hade rejält ont i ena handen efter sin andra krasch. 

49–41 blev det till slut. 

Jag och många med mig hade trott och hoppats att finalmotståndaren skulle bli Vetlanda. Icke. Istället blir det Smederna. Igen. Jag förstår mig inte på Eskilstuna-laget. Jag vet inte hur de bär sig åt för att plocka fram det där lilla extra som krävs för att nå så här långt. För tredje gången på raken är de i final – och de är dubbla regerande mästare. 

Nu är det väl ändå Dackarnas tur? Visst, om det inte blir en massa skador, så får Målilla-laget höja segerbucklan för första gången sedan 2007. 

I mitt huvud är de i alla fall favoriter. Ska man gå efter grundseriemötet på Smed-stadion är de inte bara knappa favoriter, utan klara favoriter. När de möttes då körde Dackarna skjortan av Smederna, som på papperet inte är lika starkt som 2018. Här finns ingen Niels-Christian Iversen. Ingen Mikkel Michelsen. Ingen Krzysztof  Buczkowski. I våras krossade Dackelaget Smederna med hela 55–35. Fyra Dackeförare körde då in tio poäng eller mer. Och Dackarna har fler spetsförare. 

Det brukar heta att osvuret är bäst. 

Inte den här gången. 

Om inte Dackarna tar hem guldet ska jag göra som i lumpen, gå tremila-marschen. Dock inte i Eksjöskogarna utan i så fall mellan Målilla och Vimmerby.