"Gick inte att bryta förbannelsen nu heller"

Det går inte annat än att tycka lite synd om Södra Vi IF. 

Det här var 39:e gången i ordningen de försökte ta hem KM-titeln. Arrangörsklubben gick bet ännu en gång. 

Tränaren Peter Magnusson log lite snett efteråt, sa sedan: "Det gick inte att bryta förbannelsen den här gången heller". 

Men det vet i tusan om de har varit närmare någon gång tidigare. Inför en som vanligt fullpackad idrottshall i Vimmerby (går det inte att bygga en läktare på andra långsidan...?) var Anton Brorsson med en dryg halvminut kvar att spela, nära att frälsa de blåvita. Istället avgjorde Gullringen bara några ögonblink senare, i slutsekunderna. 

På ena sidan enorm glädje, på andra förtvivlan.

Kommunmästerskapet har för många en speciell plats i idrottshjärtat, så även i mitt. Jag har spelat otaliga turneringar själv, varit tränare i många och även bevakat dem som sportreporter. Det är lika kittlande varje gång. Framförallt, det väcker såna känslor. Inget undantag den här gången. 

Hetast var det i semifinalen mellan Gullringen och IFK Tuna. Det blev en osannolik händelseutveckling, där IFK, av många favorittippat, tappade sitt försvarskoncept. Ett sylvasst Gullringen högg som en ilsken kobra i kontringsspelet och gick fram till 5–0 (!). Som blev 5–2. Sedan blev det kalabalik. Gullringen drog på sig sin sjätte frispark, vilket innebär straffspark enligt reglerna. Straff blev det inte ändå, vilket minst sagt rörde upp känslorna i Tuna-lägret. Oenigheten om det var sjätte frisparken eller inte, var total. 

Hur som helst vann Gullringen och i finalen ställdes de mot Södra Vi, som överraskande besegrade regerande mästarna Vimmerby i sin semi med klara 3–0. Finalen blev tyvärr ganska tråkig, i en annars ytterst målrik och händelserik KM-turnering. 

I många matcher var det öppna spjäll, både framåt och bakåt. Inte när det skulle avgöras. Haris Dreco blev matchvinnare med sitt sena avgörande – och det var inte så mycket att säga om. Jag tycker Gullringen var värdiga vinnare. De hade bäst balans defensivt och offensivt. 

De hade också några av cupens allra bästa spelare. Bäst i KM var enligt mig Erik Ståhlgren. 

All Star 1: Marcin Muszka – Alexander Svartz, Ludwig Strömbom – Erik Ståhlgren, Anton Brorsson. 

All Star 2: Pontus Holm – Martin Brorsson, Sebastian Svartz – Martin Höglind Stridell, Gustavo Borges.