Ståhl var i ett utsatt läge inför sista omgången då slovenen Kristjan Ceh var i ledning i VM-finalen i Budapest.
Då kastade svensken diskusen 71,46 meter, det längsta mästerskapskastet någonsin, och knep VM-guldet.
– Det kändes som om min högerarm vägde tre ton. Jag såg inte hur långt det var, jag hörde bara publiken. Det var ett kniven mot strupen-läge. Antingen kastar jag längre eller inte. Nu måste jag utnyttja varje millimeter av kroppen och mina långa armar. Det var magiskt, säger Ståhl till TT.
"Ren idrottspsykologi"
31-åringen beskriver att han var lite "smått nervös" inför det första kastet. Inför det sista skulle han bara njuta.
Ett resultat av att ha arbetat med idrottspsykologer inför VM.
Hur gick tankarna innan sista kastet?
– Jag har upplevt den situationen ett par gånger där jag behövt kasta långt på sista. Det har man tagit med sig och fått mer erfarenhet av. Nu visste jag att vad som helst kan hända i en final. Jag är otroligt tacksam för den hjälp jag fått.
Hur var känslorna efter?
– Jag var bara "speechless". Helt mållös. Det var en helt magisk kväll där allt bara stämde och som jag sagt innan, det var ren idrottspsykologi. Att försöka kontra inför sista kastet.
– Tidigare har man varit för ivrig och tagit i mer fysiskt än tekniskt. Nu var jag otroligt samlad och bestämde mig för att nu jäklar ska jag bara tänka stora rörelser och ta i för allt jag kan. Gör jag övertramp så gör jag. Men det gjorde jag inte. Mitt livs bästa kast faktiskt, säger Ståhl.
Inga pensionsplaner
Numera bor han i nya hemstaden Malmö, tillsammans med kulstötande sambon Fanny Roos, och jobbar under tränaren Staffan Jönsson.
Daniel Ståhl säger sig trivas med livet utanför och i diskusringen och siktar mot "nya stordåd".
I sommar väntar OS i Paris där han har ett guld att försvara.
Hur länge fortsätter du?
– Jag har många år kvar. Det är inte över än.
