Vinnare. VIF lag 2 tog hem segern i P14-klassen i Bullerby Cup.
Om det var mycket nerver inblandat innan, så var det inget mot vad det skulle komma att bli.
Mötet mellan det äldre VIF 2 och det yngre VIF 3 blev en nagelbitare av format.
VIF 3, som halkade in i P14-klassen på ett bananskal efter att ett lag dragit sig ur, fortsatte att överraska i turneringen och låg hela tiden i förarsätet.
– Vi gick in det här med målet att som vanligt försöka spela bra fotboll och förhoppningsvis kunna ta någon skalp och vinna en match. Vi hittade rätt snabbt och gick till A-slutspel och sen ända till final.Och den blev så jämn den bara kan bli, säger David Lindgren, tränare för 09:orna.
Hans tränarkollega i det äldre laget, Daniel Abenius, sa så här:
– Visst var det jobbigt att vi i princip hela tiden låg under, men killarna visade sån moral och kom tillbaka. Det var härligt att se, säger Daniel Abenius.
Efter 3–3 vid full tid skulle allt avgöras på straffar. Igen. Precis som i de båda semifinalerna. Båda lagen visade prov på styrka när straff efter straff hittade nätet. Först i sjunde omgången kom avgörandet. Och det var det på förhand favorittippade laget som vann.
När allt var klart utbröt ett vilt jubel, förstås. Glädjen och känslouttrycken höll ändå inte i sig så länge av respekt för det andra finallaget.
När lagen tackade varandra efteråt höll kaptenen i vinnarlaget, Ville Abenius och Cevin Carlsson, fina tal till spelarna i det yngre laget.
– Ni har gjort det fantastiskt bra, sa Ville för att en kort stund senare lyfta segerpokalen.
Esrom Habtom, som är ny i laget och som tidigare varit målvakt, var också full av beundran för spelet det yngre laget presterade:
– Det var det bästa lag vi mötte i turneringen. De var jätteduktiga och det var ganska så jobbigt tyckte jag att vi hela tiden låg under i matchen. Det var härligt att vi kunde komma ifatt varje gång, säger Esrom som gjord en ny bra match som anfallare och som också var en av målskyttarna i det segrande laget.
David Lindgren hyllade segerlaget för deras respektfulla agerande efteråt:
– Spelarna som vann stöttade våra killar på ett fantastiskt sätt. Dessutom har de gjort en otroligt bra turnering.
Hur var känslorna efteråt?
– Det var förstås känslosamt och grabbarna var ledsna efter finalförlusten. Men med lite mat i magen och mycket kärlek hemifrån, så tror jag att det släppte ganska snabbt. Vi ledare är jättestolta och det finns många erfarenheter att ta med sig härifrån som vi säkert kommer att ha nytta av framöver. Och ur ett föreningsperspektiv kunde det inte bli så mycket mer välregisserat än så här. Med två VIF-lag i final, där det blev oavgjort och sedan ett straffavgörande.
I segerlaget var lyckan näst intill fullständig. De vann Bullerby Cup, hemmaturneringen.
På frågan hur de skulle fira segern, sa Carl Åhlander följande med ett stort skratt:
– Vi ska fira med dunka-dunka-musik i bilen och äta köttbullar.
Han visade för övrigt prov på stor kyla i straffsparksläggningarna, både i final och semi, och var hur cool som helst när han först kroppsfintade och sedan la in bollen i nätet.
Både spelare och ledare var tydligt rörda efteråt:
– Det är helt otroligt att vi har två VIF-lag i final. Det visar vilken bredd vi har, säger Daniel Abenius.
De ett år yngre killarna i VIF gick ända till final. Där bjöd de upp till en superjämn match, som avgjordes först på straffar.