Skön återkomst för skyttedrottningen

Under fjolårssäsongen gjorde Rosengård flest mål av samtliga lag, förlorade endast en match och blev svenska mästare. Den här sommaren har laget förlorat en av sina tre första matcher och dessutom ”endast” mäktat med ett mål framåt per match.

Landslagsmeriterade anfallaren Anna Anvegård är förstås en av dem som är tilltänkta att leverera offensivt för Rosengård. Anvegård, som i augusti lämnade just Växjö för spel i det blivande mästarlaget, återvände alltså denna afton till sin forna hemmaarena.

Straffmål före paus

I den 45:e spelminuten kom Växjös målvakt Katlynn Fraine aningen sent in i en närkamp och domaren tilldömde Rosengård en straffspark. Anna Anvegård stegade fram till elvameterspunkten och satte bollen i mål, om än med viss hjälp av ribban.

– Det var lite speciellt att lägga straff mot sitt gamla lag, det var väl lite nerver som spelade in där. Men den gick in, säger Anna Anvegård till TT.

Straffmålet mot de förra lagkamraterna innebar Anvegårds första mål för säsongen.

– Väldigt skönt att få gå in i halvlek efter det.

TT: Kändes det mindre speciellt att spela på gamla hemmaarenan då publiken inte fick närvara?

– Det var väldigt tråkigt, jag känner många här.

Ketchupeffekten kom

Växjö hade å sin sida inte heller lyckats skapa någon farlig målchans under den inledande halvleken och behövde gå framåt efter paus. Men i stället skruvade Rosengård upp nivån i sitt spel och ökade trycket. En kvart före slutsignalen kom lagets efterlängtade ketchupeffekt. Först ökade Mimmi Larsson på lagets ledning.

– När vi gjort 2–0-målet spelade vi mer avslappnat, säger Anna Anvegård.

Sanne Troelsgaard fastställde slutresultatet som säkrade de tre poäng som var betydelsefulla för att Rosengård skulle haka på duon Göteborgs samt Linköping i tabelltoppen.

– Skönt med tre poäng och att vi gjorde lite fler mål än tidigare.

Växjö återfinns alltjämt på tabellens jumboplats med en enda inspelad poäng så här långt.

– De har fått lite tunga skador, jag hoppas verkligen att de klarar sig kvar, avslutar Anna Anvegård.