Fridolina Rolfö lever mitt i den spanska konflikten, som trots VM-framgångarna är högst pågående. Flera av hennes lagkamrater i Barcelona bojkottar fortsatt landslaget, och sitter nu hemma i Spanien medan några andra jagar guld med "La Roja" i Australien och Nya Zeeland.
Inför tisdagens semifinal i Auckland har Rolfö svårt att veta hur det spanska laget påverkas av den uppenbara sprickan. Flera Barcelonastjärnor (som Patri Guijarro, Mapi León och Sandra Paños) står utanför landslaget, medan tre andra (Aitana Bonmatí, Mariona Caldentey och Ona Batlle) har brutit bojkotten och spelar VM.
– Jag vet inte. Jag har inte pratat så mycket om själva situationen, hur det har varit där och hur det är nu, säger Rolfö.
– Men fotbollsmässigt har man sett att det har varit mycket roteringar på spelare och kaptener och allt sådant där. Det har skett mycket på den fronten, jag vet inte om det är strategiskt eller vad det är.
Bänkade storstjärnan
Ja, det har hänt mycket i det spanska laget bara under VM. Förbundskapten Jorge Vilda ses allmänt som kärnan till konflikten, och under mästerskapet har han fortsatt att röra runt i grytan. Efter 0–4-förlusten mot Japan – Spaniens största nederlag på elva år – bytte han exempelvis ut målvakten Misa Rodríguez till förmån för den helt oprövade landslagsdebutanten Cata Coll och bänkade flera spelare, bland annat storstjärnan Alexia Putellas.
TT: Är du förvånad över att de har roterat så mycket?
– Ja, det skulle jag nog säga. Det var väl egentligen mot Japan som det var en liten dipp, men annars har de sett bra ut och varit starka. Så sett till det är det lite konstigt, säger Rolfö.
Av de 15 spelarna som inledde en bojkott förra hösten är det bara Bonmatí, Caldentey och Batlle som har kommit tillbaka. Och de har haft ledande roller på vägen mot tisdagens VM-semifinal mot Sverige.
"Alla har lidit"
Bonmatí har gjort tre av de spanska målen och spelat fram till ytterligare två, ytterbacken Batlle har spelat samtliga matcher från start och Caldentey var en av matchvinnarna i kvartsfinalen mot Nederländerna (2–1), när hon slog in 1–0 på straff.
Det finns säkerligen en del som ser trion som svartfötter. Men efter segern mot Nederländerna försökte Caldentey förklara sina tudelade känslor.
– Alla har lidit av det här i månader, det har varit ett väldigt svårt år. Men om vi i slutändan tar VM-guld kan vi säga att det har varit värt det, sade den 27-åriga anfallaren till Marca.
Sedan finns det också några Barcelonaspelare vars sympatier i konflikten är mer oklara. Alexia Putellas hade "turen" att vara korsbandsskadad när konflikten bröt ut strax före en landskamp mot Sverige i Córdoba för snart ett åt sedan. Mittbacksveteranen Irene Paredes var inte lika lyckosam.
Paredes var inte officiellt en del av spelarbojkotten, men ska ha valt att stå över landslagssamlingen mot Sverige i solidaritet med dem som strejkade. Hon pekades också ut som inofficiell ledare för upproret.
Allt är inte löst
Själv hävdar hon bara att hon i form av lagkapten förde fram spelarnas missnöje.
– Det har stört mig, men det var logiskt att folk trodde så. Men som lagkapten var det nödvändigt att låta förbundet känna till missnöjet och jag, som första lagkapten, var den som fick ta snacket, sade Paredes i en intervju med Marca inför VM.
32-åringen, som har gjort tredje flest landskamper för Spanien genom tiderna, var precis som "Las 15" borta från landslaget under några månader. Men när VM-truppen togs ut fanns hennes namn med.
– Det har varit ett jobbigt år, men vi har lyckats vända på det. Vi har försökt ändra på några saker medan andra kommer att ta längre tid att lösa. Men nu har det lugnat sig, sade hon till Marca.
Att det fortfarande kan finnas meningsskiljaktigheter, även inom den spanska VM-truppen, är inget konstigt, sade hon vidare.
– Alla är väldigt professionella. Vi har samma mål, vi vill alla samma sak och det är det vi siktar på. Som med alla jobb går det inte att vara bästa kompis med alla. Men man gör sitt jobb.