Mats Jonsson är ett känt namn i fotbollskretsar i trakten. Det blir så när man dömt lokalfotboll i 25 år.
Om det inte hade varit för en ilsken vad så hade Tunakillen förmodligen fortsatt ett tag till.
– Jag är halvtvingad att sluta. Kroppen håller inte riktigt. Jag slet nästan av en vadmuskel förra året på uppvärmningen mellan Vimmerby B och Frödinge i damtrean. Jag kunde inte sätta ner foten på åtta dagar.
Det är den skadan som till viss del fortfarande hämmar honom.
– Visst, hade jag varit tio år yngre hade jag säkert gjort allt för att komma i ordning igen, men nu har jag hållit på så pass länge och motivationen att rehaba är inte så stor. De där smårycken man gör som domare är inte helt optimala.
Som huvuddomare har Mats Jonsson dömt i herrfemman och i damettan som högst. Som assisterande i herrtrean.
Några ambitioner att försöka nå längre i sin domarkarriär hade han inte.
– Nä, det här fick räcka och det trivdes jag också med. Sedan är det kul att ha varit med och dömt tillsammans med andra duktiga domare. Jag var med som AD när Victor Wolf gjorde sin första match som huvuddomare i både division tre och fyra. Nu är han allsvensk domare.
Erfarenhet är något Mats Jonsson belyser som viktig i rollen att bli en duktig domare.
– Det betyder mycket. Ju mer rutin man får desto mer känner man igen sig i situationerna och blir också tryggare i sig själv.
Har du några särskilt starka minnen som etsat sig fast?
– Ja, du. Haha. Det är många. Jag har träffat så mycket folk, de flesta trevliga. Men också några mindre trevliga förstås. Om jag ska ta en enskild match som jag tänker på lite speciellt, så är det faktiskt den som troligen blev min sista...
Jaha, på vilket sätt?
– Jag kan säga att det rent spelmässigt var den bästa match jag dömt. SK Lojal var så himla bra när de mötte IFK Oskarshamn. Visst hade jag en del att göra, men spelmässigt var det en njutning. Jag har svårt att tänka mig att jag kunde få ett bättre avslut än så.
Anser du att det är svårare att döma idag än för 10-15 år sedan?
– Det är nog lite svårare. Fotbollen går fortare idag...faktiskt lite fort för även för spelarna ibland. Det beror delvis på konstgräset. Det var ett elände att döma i början när konstgräset kom. Jag tänkte ofta vad fasen jag höll på med. Jag tyckte att jag var helt värdelös som domare. Jag hade ingen tajming, men jag lärde mig och det blev bättre, säger Mats Jonsson när vi träffas på Arena Ceos den här regntunga dagen i mitten av maj.
Hur upplever du att respekten gentemot er som domare är?
– Jag kan nog känna att det i vissa lägen är en råare jargong idag. Det är rent allmänt mellan spelare och även mot domare. Jag tror att det helt och fullt går hand i hand med samhällsutvecklingen i stort. Personligen har jag alltid försökt följa ett ledord om att spelare och ledare måste få uttrycka sig spontant, men att de måste välja sina ord när de är spontana. Det tycker jag är viktigt.
När nu domarkarriären förmodligen är över så får du massa tid över till annat. Vad ska du göra istället?
– Det ska bli skönt att inte vara uppbokad varenda helg. Jag kan tycka att det kanske blivit väl mycket dömande för min del. Nu kan jag njuta av att bara vara åskådare och se fotbollsmatcher. Det ser jag fram emot, men jag kommer också sakna alla trevliga människor man träffade överallt som domare.
