En av Josh Braggs matchrutiner är att ta en promenad genom Gamla Linköping. I dag väntar Assyriska IF på bortaplan.
ÅFF-aren på samma träning som ett gäng gamla gubbar? Okej, en förklaring är på sin plats.
Vi backar bandet till 2018. Då började skadeeländet i Dandenong Thunder FC i den australiensiska andraligan. Efter en knäoperation året därpå inleddes ett långt rehab-slit för engelsmannens del.
När han firade jul hemma i St Austell i Cornwall, i västra England kunde han träna med boll för första gången på länge.
Men snabbt gick det inte. Det beror på att han spelade i sin pappas gå-fotbollslag.
– Min fystränare tyckte att det var en bra idé som en första introduktion till fotboll igen. De flesta där var 50-60 år gamla och den äldste var 75 år, säger Josh Bragg.
Nu ser vardagen annorlunda ut. 29-åringen har gått från yngst i Cornwall till äldst i ett ÅFF:s unga lag.
– Det är en udda känsla att vara den äldste. Jag tycker om det. Jag har alltid varit en ledare på planen, även när jag var yngre. Jag hjälper gärna de yngre killarna med tips och råd.
För det var här den förre Linköping City-spelaren hamnade efter att knäet var starkt nog att spela fotboll igen.
Debuten i juni, 1-4-förlusten borta mot Assyriska, vill samtliga ÅFF-are glömma, så även Josh. Men frisparksmålet han fick knorra in i slutminuten var mer än ett tröstmål.
Det betydde mycket för honom. Det var en symbol för att slitet var över.
Josh Bragg var tillbaka på en fotbollsplan igen.
– Det blev faktiskt lite känslosamt. Jag vet att huvudsaken är att vinna matcher åt laget men det målet symboliserade att två tuffa år var över. Det var värt två års slit. Det kändes som en liten belöning.
Han är takläggarsonen från Englands utkant som har spelat fotboll i Kiruna i norr till Dandenong, Australien i söder.
Hans första klubb var Plymouth Argyle som snappade upp honom som sjuåring. Problemet var att klubben låg en timmes bilfärd från hemmet i St Austell.
Lösningen? Precis som under rehabträningen i julas, pappa Andrew.
– Han jobbade hela dagen som takläggare, sedan satte han sig i bilen med mig och körde hela vägen till Plymouth, tittade på medan jag tränade och körde tillbaka hem igen. Jag är väldigt tacksam över det än i dag, säger Josh Bragg.
På lördag väntar Assyriska. Ett lag han har goda minnen ifrån sedan sin tid i City. Han gjorde mål i segern på hemmaplan. Och vad som var än bättre var att pappa Andrew var på plats på Linköpings Arena och fick se det.
– Det var första gången som han såg mig spela i Sverige så det kändes väldigt speciellt. Han har varit med så länge jag kan minnas. När jag var lite följde jag med pappa när han coachade fotbollslag, alltid med bollen med mig.
Var han en bra coach?
– Han vill nog tro det! Han var organiserad i alla fall, det ger jag honom. Men taktiskt inte den bästa, haha.
Josh Bragg skrattar åt minne när vi träffas i Gamla Linköping. Det är här han gillar att promenera på matchdagarna. Det är en del av hans rutin.
Josh Bragg har en annan sak gemensamt med far sin: West Ham United. Han var nio år när han fick följa med på sin första match på Upton Park i östra London. Och som alla pappor önskade Andrew så klart att sonen Josh skulle bli biten. Att han skulle bli en "Hammer".
– Efter matchen frågade jag om vi inte kunde köpa en matchtröja i klubbshoppen. Det gjorde honom glad, minns Josh.
Uppdrag slutfört av pappa Andrew.
Sonens nästa uppdrag blir Assyriska på Mamre, som vi sänder på sajten.
Förvänta er ingen gåfotboll i det prestigefyllda derbyt.
