DSK fick ingen bra start på hösten när de föll klart (0–5) mot IFK Oskarshamn i premiären förra helgen.
Nu är laget en vinnare igen. I en tempostark match mot Fågelfors vann Djursdala med uddamålet. Detta sedan laget bland annat fått en riktigt pangstart med ett tidigt ledningsmål signerat Ludvig Lundqvist. Från nära håll stötte han in Isack Thuressons stenhårda inlägg i mer eller mindre öppet mål.
Det var ett psykologiskt viktigt mål, precis som när Anton Palm'er behärskat placerade in 2–1 intill bortre stolpen i slutet av den första halvleken. Målet kom bara minuten efter att Fågelfors något snöpligt kvitterat.
– Båda målen är väldigt fina och jag tycker att vi gör en jäkligt bra första halvlek med många bra anfall. Sen är jag nöjd med att vi visar sån moral precis efter att de kvitterade till 1–1 och där vi återtar ledningen direkt.
Även Djursdalas 3–1-mål kom i ett bra läge efter bara några minuters spel i andra halvleken. Målskytt Isack Thuresson.
Efter paus fick Fågelfors något mer att säga till om, delvis tack vare hjälp av medvinden och också med de många, långa bollar som laget slog som skapade en del oreda i Djursdala.
– Det blir jobbigare för oss i andra. Då handlade mycket om att försvara, vinna kamper och ligga lite lägre i position, säger David Henriksson.
Fågelfors reducerade till 3–2, men kom aldrig närmare än så.
– Visst, de har ett par halvchanser, men samtidigt skulle vi ha kunnat göra två-tre mål till.
DSK-tränaren öste beröm över spelarna efteråt;
– Jag är jättenöjd med hur de krigade för att vi skulle vinna. Och det var viktigt att vi vann. Nu har vi ett större avstånd till kvalstrecket.
Vinsten innebar också att DSK passerade just Fågelfors i tabellen och gick upp på sjunde plats.
Henriksson hyllade hela laget.
• Västerviks FF-HM IS 5–3
Formstarka VFF vann på nytt efter att ha rivstartat hemma mot HM IS. Redan efter dryga halvtimmens spel var de i ledningen med 4–0. Som blev 5–0 direkt efter paus. Avgjort trodde de flesta, men icke.
Mellan matchminut 69 och 76 gjorde HM IS tre raka mål genom Kalle Hjelmland, Emil Sjökvist och Kristoffer Oskarsson. Men närmare än så kom man inte.