För sjunde gången på 37 år är Sveriges damlandslag i fotboll framme i en stor internationell final. EM-finalerna 1984, 1987, 1995 och 2001, VM-finalen 2003 samt OS-finalen 2016 lyfte intresset för svensk damfotboll.
Men frågan är om inte OS-turneringen 2021, där Sverige möter Kanada i fredagens final i Yokohama, har skapat störst intresse hittills.
Hanna Marklund, som var med och tog EM-silver 2001 och VM-silver 2003, lyfter fram den offensiva och publikvänliga fotbollen som Sverige spelat under OS.
Offensiva förebilder
– Vissa matcher kan man tycka att det får se ut hur som helst bara man vinner. Men på lång sikt vill vi ju att svensk fotboll också utvecklas. Tittar man på yngre spelare – som ser till förebilder, på vilket sätt man spelar och att det gör det ännu roligare att följa och se fotbollen – där tror att jag att det finns mycket att vinna. Att spelarna blir ännu mer idoler och förebilder när man kan njuta så pass mycket av matcherna, som man har kunnat göra, säger Marklund som är fotbollsexpert på C More.
Signalvärdet av att flera av landslagsspelarna tillhör europeiska storklubbar som Real Madrid, Barcelona, Juventus, Bayern München och Chelsea spelar också roll.
– Det ser jag på mina egna barn. Oj, vad roligt de har tyckt att det har varit att följa mästerskapet, att följa spelarna och intresserat sig för "Var är de?" och "Var spelar de?". Det har blivit ett mycket, mycket större sådant intresse.
Alla inte Ralf Edström
Pia Sundhage, en av damfotbollens pionjärer både i Sverige och internationellt sedan 1970-talet och nu Brasiliens förbundskapten, gläds över att höra vad Marklund säger. Men ser också framgången ur ett större perspektiv.
– Det Marklund berättar, den historien har jag hört förr. Man lekte inte bara att man var Ralf Edström till exempel. Utan sade också att "nu är mamma Lena Videkull", men det försvann i det stora bruset. Damfotbollen i dag försvinner inte på samma sätt, säger Pia Sundhage och fortsätter:
– Fotbollen är ju otroligt stor och stark. Jag vill nog påstå att anledningen är dels sociala medier men sedan att folk, till och med våra stora organisationer som Uefa och Fifa, insett att vi kan inte hålla borta damfotbollen från fotbollen. Det finns ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv.
Jämställdhetsarbetet inte färdigt
Hanna Marklund njuter av den svenska OS-framgången. Hon anser också att det finns ännu mer att göra för att fotbollen ska blir mer jämställd och mer jämlik, inte minst för framtida generationers skull.
– Det dyker upp andra frågor som man inte riktigt har svaret på. Till exempel: "Varför finns inte de här fotbollskorten på tjejerna?". Det kommer andra frågor där man fortfarande ser skillnader, säger Marklund.
Lena Videkull tog flera mästerskapsmedaljer tillsammans med Sundhage, varav bland annat EM-guldet 1984. I dag är hon ungdomsansvarig vid flicksektionen hos damallsvenska storklubben Rosengård.
Hon håller med Marklund kring att det fortfarande finns skillnader i förutsättningarna för manliga och kvinnliga fotbollsspelare.
"Manligt territorium"
– Det kommer det ju alltid att finnas. Det spelar egentligen ingen roll; de som tycker att man kanske trampar på manligt, deras, territorium i stort sett, säger Videkull.
Hon ser däremot, precis som både Marklund och Sundhage, att damfotbollen är mer accepterad under OS 2021 än under EM 1984.
– Det har ju accepterats på ett helt annat sätt, i och med massmediers bevakning. Man ser det på ett annat sätt, från tjejernas sida och hur vi utvecklar sporten under de förutsättningar vi har.
