Rumskulla is back.
Det var det nog inte så många som såg komma för typ ett halvår sedan.
Så blev det ändå. På ett soligt, vackert och också ganska välbesökt Örens IP denna första maj bjöd de blåvita upp till kamp mot ett av de tippade topplagen, Storebro IF.
Thomas Eriksson, som inledde sin lagledarbana i klubben 1983, gick till synes och myste gott när han vankade av och an längs sidlinjen.
– Det här var vår bästa match i år. Och vi ska ju bli bättre och bättre – förhoppningsvis.
SIF var planenligt totalt sett det bättre laget, inget snack om den saken, men de fick fajtas betydligt hårdare för vinsten än vad de säkert trott och anat på förhand. För det var ju så att för bara någon vecka sedan var Storebro klasser bättre än Rumskulla när de möttes i en träningsmatch.
– Vi tar med oss segern härifrån, så mycket mer är det inte, sa tvåmålsskytten Linus Hemmingsson.
Han fixade 0–1 på straff efter en dryg halvtimmes spel – och det var han som definitivt avgjorde kommunderbyt när han på volley snyggt pricksköt in 3–1 i andra halvlek.
Vad var det som inte fungerade i ert spel?
– Jag tror faktiskt att det var en inställningsfråga. Det kändes som att vi kanske underskattade dem och vi vann knappt några dueller.
Men hur som haver. Storebro segrade och har inlett med två raka triumfer – och Hemmingsson har gjort fem mål.
Rumskullas Thomas Eriksson var trots förlusten inte alltför nedslagen, snarare tvärtom.
– Det är klart att det värmer i hjärtat att vi har ett lag i seriespel igen. Att vi förlorar är inte så mycket att säga om när vi börjat om från noll. Och nu när jag är pensionär har jag ju tid för det här. Jag förstår inte hur jag hann förr i tiden, säger han med ett skratt och blickar bort mot åskådarna i solgasset som är på väg att lämna idrottsplatsen efter att för första gången på flera år bevittnat en seriematch på idylliska Örens.