"Bra jobbat Gustav". Ut och täck ytan Petter". "Tänk på att hålla igång fötterna Allis...".
Så låter det när Micke Krantz ena stunden tränar Vimmerbys IF:s herrmålvakter, för att en halvtimme senare hjälpa Lasse Gustavsson med klubbens dammålvakter. Med uppmuntrande ord och ibland med blixtsnabba kommentarer, peppar han de unga målvakterna till att ständigt utvecklas och bli bättre.
Det har han gjort sedan Hedenhös tid på medeltiden, nånstans. Eller, nja, inte riktigt kanske...
– Jag har hållit på sedan jag var 19 år. De första jag tränade var Anna-Lena "Boda" Carlson och Pia Svensson. Nu är jag över 60, säger Micke under ett av veckans många träningspass.
Att vara målvaktstränare är så mycket mer för honom än att bara vara tränare. Det är en livsstil.
Man kan kanske tro att det kan infinna sig någon sorts av vardagsslentrian och en löpande-band-känsla av att säsong efter säsong, ta sig an uppgiften att utbilda spelare i målvaktens ädla konst. Icke.
Vi finner inte ett spår av det när vi följer honom en halvtimme under ett av passen. Snarare är det så att det tydligt märks en stor glädje – och en tillfredsställelse.
– Att jobba med ungdomar håller mig ung till sinnet. Det är så roligt och jag får så enormt mycket tillbaka, säger han följt av ett av många skratt och leenden.
Han var själv en mycket duktig målvakt på sin tid. Främst i moderklubben Vimmerby IF, men även senare i karriären i Hultsfreds FK, IK Tuna Södra – och Horn/Hycklinge.
– Ja, haha. Jag gjorde en A-lagsmatch med dem år 2000, sedan deras ordinarie målvakt Mattias Ekroth brutit benet.
Han har också koll på att det var Tobias Ekström som var den spelare som överlistade honom för sista gången i seniorsammanhang.
När vi är på plats på en VIF-träning kör Mikael ganska hårt med sina adepter. Instruktionerna är tydliga och budskapet rakt. Målvakternas fokus är därefter. Här finns inget utrymme för att lalla omkring, men under de korta vilostunderna haglar skämten och tränare och spelare trivs uppenbarligen i varandras sällskap.
– Man har aldrig tråkigt när Micke är med, säger Gustaf Johansson och Petter Gustafsson i mun på varandra.
Just det är förmodligen en av hemligheterna till varför han varit delaktig till att få fram så många duktiga målvakter genom åren. Inte bara i Vimmerby IF, utan i betydligt fler klubbar än så. Micke Krantz har varit och är fortfarande verksam i många föreningar. Senast i raden: damallsvenska Växjö DFF.
– Klart att det var jätteroligt för mig när de hörde av sig, säger han om uppdraget han fick för en tid sedan.
Målvaktsutvecklare Krantz har också verkat inom Smålands Fotbollförbund i många år. Där har han stött på ett flertal spelare, som senare blev stora stjärnor. Han nämner spelare som Rasmus Elm, Simon Thern, Oscar Hiljemark och Victor Claesson.
– Killarna födda 1992 var otroligt bra. Jag kommer ihåg att vi i Småland vann distriktsfinalen mot Skåne med 6–0.
Är det någon spelare som stack ut särskilt mycket?
– Thern och Claesson. De tävlade hela tiden, om allt möjligt. Som vem som kunde borsta tänderna snabbast och såna saker. Sen måste jag förstås säga "Kosse" (Kosovare Asllani). Vissa saker hon gjorde på planen gav mig gåshud. Hon var och är fantastiskt bra. Det var tre bra Vimmerbytjejer med i Smålandslaget samtidigt. Även Michaela Leander och Johanna Lundberg var med bland 89:orna.
Efter ett tag återkommer Micke Krantz till allt han får tillbaka genom sitt stora intresse, att leda och utbilda målvakter.
– Det var inte alls länge sedan jag satte mig i bilen, dyblöt in på bara kroppen, kall och frusen efter en träning – och hade många mil framför mig innan jag kom hem. Ändå satt jag där med ett fånigt leende på läpparna medan jag körde hemåt.
Han nämner fördelen han har att träna målvakter, gentemot en huvudtränare med ansvar för hela laget.
– Som målvaktstränare är det enklare att skapa starka relationer eftersom vi jobbar med färre spelare.
Om vi nu ska tala i termer som förkämpe och stå upp för olika saker...ja, då passar Mikael Krantz in i den bilden. Inte minst då det handlar om fotbollsmålvakter. Han vet hur svårt och utsatt det kan vara att vara lagets sista utpost.
– Målvakter är speciella spelare, som kräver speciella behov. Som målvakt måste man gilla läget. Jag kan väl säga att självförtroende är A och O. Något som jag alltid försöker förmedla. Mycket handlar om just det, att bygga självförtroende.
I sin roll som målvaktstränare gäller det att han hela tiden anpassar sig efter individen, dess styrkor, färdigheter och behov.
– Det skiljer sig så otroligt mycket från målvakt till målvakt. Vad har de för fysiska förutsättningar, hur är de tekniskt...det är massor att väva in i helhetsbilden. En viktig del är att alltid försöka förbereda sig så bra som möjligt. Till träning. Till match.
Vad är din styrka som tränare?
– Passionen, tror jag. Jag har också ett stort intresse för människor. Att skapa relationer med andra är livet. Det finns också en egoistisk del i det här, då jag tycker det är så roligt själv.
Som i förbifarten tilläger han att han skulle klättra på väggarna hemma om han inte hade fotbollen.
Under årens lopp har Krantz, som i både kropp och sinne ger intryck av att inte vara en dag över 45 år, samlat på sig massor av erfarenhet och kunskap.
Vad är dina bästa råd att ge till unga målvakter?
– 1) Att titta mycket på fotboll. Det är en sak många glömmer. Man lär sig mycket av att titta på matcher och se hur målvakter beter sig i olika situationer. 2) Fysik. Bygg upp en fysisk styrka. 3) Att jobba mentalt och försöka stärka den biten så mycket det går. Som målvakt kan man göra en jättebra match, men gör man ett misstag och laget förlorar. Ja, då är det ibland lätt att skylla på målvakten. Det gäller att vara stark.
Nu har det gått över 40 år sedan han ledde sin första målvaktsträning. Krantz är fortfarande still going strong och älskar sin fotboll och sina uppdrag. Han kan ju numera till och med titulera sig allsvensk målvaktstränare.
Just den här dagen är han på en lägre nivå, men har oavsett division garanterat samma inlevelse och passion.
När jag lämnar Arena Ceos hör jag på håll Krantz energiskt mana på målvakterna: "Härligt Ellen, bra räddat Elin...".
