Janne "Skidis" Carlsson är en riktig legend i kåsakretsar.
I helgen är det dags igen, det vet ni.
Återigen står Vimmerby MS som värd för Novemberkåsan. Så fort ordet kåsan nämns i idrottssammanhang, så väcker det ofta en sorts respekt och en viss beundran. Även den oinvigde inser och förstår hur jobbigt det måste vara att genomföra en kåsa, under så lång tid och ibland under tuffast möjliga förutsättningar. Ni som har sett reportage från nattsträckorna med djupa, blöta kärr och ser hur förarna kämpar och sliter, kan säkert sätta er in i hur det är, i alla fall litegrann.
Vi träffar 71-årige Janne "Skidis" Carlsson och den några år äldre Inge Fasth på MX World några dagar innan kåsastarten i Vimmerby i helgen.
De var med på "den gamla goda tiden". När de åkte på Silverpilen och andra hojar som knappast liknar dagens fartvidunder.
– Jag kommer precis från skogen och sträcka 4. Jag har bandat och det är ett riktigt kärr där, säger Inge Fasth och skrattar.
Trots att han hunnit en bit över 70-strecket så kör han fortfarande enduro – och älskar det.
– Vi är några pensionärer som kör varje tisdag. Det är fortfarande fantastiskt roligt.
De båda bildade tillsammans med Arne Wallerstedt en ung trio från Vimmerby MS som överraskade stort i kåsan 1968. I Värnamo.
För Carlsson och Fasth var det första gången de körde den närmast mytomspunna tävlingen, som såg sitt ljus redan 1912.
– Jag borde nog inte tagit plats i VMS-laget. Jag var bara en spoling på 16 år, säger Janne och man ser hur det glimtar till i hans ögon.
Trots sin ålder, trots sin ringa erfarenhet och trots sin osäkerhet inför vad han egentligen gett sig in på, blev det närmast en succéartad debut i Novemberkåsan.
– Det var fantastiskt. Vi kom tvåa i lagtävlingen bakom giganterna från Tibro. Det var stort, mycket stort, säger Carlsson och får nickande medhåll av Inge Fasth.
Då ska ni veta att den senare hade stora problem med sin motorcykel.
– Ja, haha. Det var jättestruligt med en bakaxel och efter ett tag kunde jag inte gasa för då hoppade kedjan.
Men i mål tog han sig, till sina lagkamraters och ledaren Inge Blanks stora glädje.
– Inge trodde nästan inte att det var sant att det gick så bra. Han var lyrisk och sa att Fasth bara skulle ta sig i mål, om vi så skulle bära honom över målgången, säger Janne Carlsson.
Inge Fasth var med i laget som kom tvåa för Vimmerby MS i kåsan 1968.
Om deras prestation gav andra förare i Vimmerby MS inspiration låter vi vara osagt. Men i vart fall var det betydligt fler VMS-förare som ställde sig på startlinjen året efter, i Arboga. Den blev å andra sidan en tävling som inte var den trevligaste...
– Nä, det var otäckt. Det var storm och riktigt läskigt. Träden föll som pinnar runt oss. Jag kommer ihåg att jag och Anders Hermansson (VMS-kollega) blev stående på en av sträckorna. När vi stod där så föll en tall och slog av sladden baktill Hermanssons pannlampa. Hade tallen träffat rakt på honom hade det gått åt helsicke, säger Janne Carlsson.
Han blev för övrigt den yngste förare från klubben som klarade en kåsa, då 1968. Och såvitt han vet är han fortfarande yngst.
"Skidis" blev också den förste i Vimmerby MS som lyckades genomföra klassikern tio gånger. Det var inte tänkt så från början...
– Tanken var att jag skulle ha kört min sista kåsa, men så fick jag reda på att Linköping skulle arrangera tävlingen 1982. Den ville jag gärna köra eftersom det var så nära hemifrån.
Det är också från den tävlingen som han kanske har sitt bästa kåsa-minne.
– Jag hade 141 som startnummer och vi var bara 16 som kom i mål. Det var tufft och svåra förhållanden.
Janne tog sig i mål som 14:e man, den ende från VMS. Skickliga Vimmerbyförare som förre världsmästaren i stadioncross, Leif Niklasson, och den som har rekordet över flest genomförda kåsor, Niclas Blom, fick ge upp.
– Båda två slängde in handduken på andra nattsträckan. Jag har en historia som Niklasson berättat om när han stötte på Blom i skogen. Han var så slut i kroppen och så färdig att han sa att han nog skulle dö därute. Och jag kommer ihåg själv hur jag kände när jag tog mig i mål. Jag ville slänga cykeln åt skogen och aldrig mer sätta mig på en igen, haha.
Så blev det ändå. 1985 gjorde han sin tionde och sista kåsa.
Tio medaljer för genomförda Novemberkåsor har Janne "Skidis" Carlsson samlat på sig.
Janne Carlsson visar sina medaljer från alla årgångar då han lyckades ta sig mål – och också från alla Sixdays som han klarade av när det begav sig.
Vimmerby MS är återigen arrangör. Hur kommer det sig att klubben så ofta får det här förtroendet?
– Man måste hylla de som är ansvariga, tävlingsledare och banchefer. De är duktiga och det kräver mycket att få ihop allting. Sen är det såklart viktigt att markägarna ställer upp så bra som de gör.
Vad är egentligen hemligheten med att ta sig runt en kåsa?
– Tja, att allt fungerar...från servicen till cykeln. Den största fasan är ju att det ska hända något med motorcykeln i slutet. Att den ska sluta funka, att det är över. Man vet att kroppen kommer vara helt slutkörd. Då gäller det att ha rätt mentalitet och vägra ge upp. Någon förare sa någon gång att "det är kroppens seger över hjärnan", när man lyckas ta sig i mål, säger Carlsson.
Vad har ni för råd till Vimmerbyförarna som ska ge sig i kast med kraftprovet i helgen?
– Att man laddar upp med att vräka i sig spaghetti och makaroner – och att man börjar i god tid med det, säger Inge Fasth och skrattar.
I nästa andetag säger han också att det krävs att man är vältränad. Själv spelade han både hockey och fotboll och körde enduro varje dag.
– Det hände ofta att jag gav mig ut på middagsrasterna.
Janne "Skidis":
– Det är viktigt med förberedelser och att man har ett bra team kring sig. Själv hade jag tre man i servicepersonalen. En som skötte maten, en som hade hand om cykeln och så en som ansvarade för kläderna. En annan sak som jag vill dela med mig till dagens förare är att inte gå ut för hårt, utan hålla ett tempo som man känner att man klarar av.
Intervjun närmar sig sitt slut. Vi avslutar med att gå omkring och titta på alla motorcyklar som finns i MX World. Vi stannar till vid montern där Sven-Erik "Jösse"Jönsson huserar.
– Han är den störste enduroföraren någonsin, tycker Janne Carlsson.
Han är just en legend. Och ja...något ditåt är även Janne Carlsson själv, åtminstone i VMS-kretsar.
