Den 20 augusti 2016 gick mÄnga frÄn att inte ha en aning om vem Jenny Rissveds var, till att glÀdjas över och imponeras av en ung fajter som vunnit Sveriges andra guld i spelen.
Det fÄ visste var att bakom leendet dolde sig oron, en Ängest hon kÀmpat med ett tag och som skulle bli betydligt vÀrre.
Rissveds har tidigare pratat om sina Àtstörningar, sin mentala ohÀlsa, den lÄnga och svÄra vÀgen till det vÀlmÄende hon kÀnner i dag. PÄ en raspig digital presskonferens gjorde hon pÄ nytt djupdykningar i sitt inre.
En större bedrift
En sak stÄr helt klar. Att hon pÄ tisdag sÀtter fötterna pÄ pedalerna i OS-loppet Àr en lÄngt större bedrift Àn det överraskande guldet den dÀr dagen i Rio de Janeiro för fem Är sedan.
Ett OS i Tokyo fanns inte i hennes sinnesvÀrld för nÄgra Är sedan. Det gör det inte nÀr det Àr viktigare att rÀdda sig sjÀlv Àn en karriÀr som mountainbikecyklist pÄ vÀrldselitnivÄ.
ââJag har vuxit mycket som person. Det lĂ„ter ganska klyschigt nĂ€r man fĂ„r höra att motgĂ„ngar gör en starkare. Det har varit mycket motgĂ„ngar, men jag har vuxit enormt av det, vilket jag Ă€r tacksam för i dag.
ââĂn i dag tar jag mig genom motgĂ„ngar, som alla andra, men de senaste tvĂ„ Ă„ren har det varit stabilt. Jag har mĂ„tt bra och det Ă€r jag vĂ€ldigt glad för.
Skapa en rÄgÄng
Hon som inte tyckte om hur hon sÄg ut gÄr i brÀschen mot det ytliga, utseendefixerade klimat som rÄder, i synnerhet pÄ sociala medier. Ett led i det Àr ett fÀrskt inlÀgg pÄ Instagram.
DÀr berÀttar hon hur mycket hon Ät inför och under ett trÀningspass.
ââKan jag avdramatisera det och visa att jag Ă€ter mycket snarare Ă€n lite sĂ„ hoppas jag att jag kan hjĂ€lpa nĂ„gon. Det Ă€r onödigt att prata om vikt, mĂ„tt och mat. Jag tycker att vi ska undvika det, men hĂ€romdagen kĂ€nde jag mig tvungen, sĂ€ger hon.
Hon som identifierade sig sÄ starkt som tÀvlingscyklist pÄpekar vikten av att skapa en rÄgÄng mellan "den man Àr och det man gör".
ââDet Ă€r viktigt att förstĂ„ att det finns annat. Man mĂ„ste jobba pĂ„ att inte identifiera sig med sin idrott.
TvÄ bra Är
Tankarna pÄ Ànnu ett OS smög sig pÄ för tvÄ Är sedan.
ââ2019 kĂ€nde jag mig glad, kĂ€nde att jag mĂ„dde bra. Jag började Ă€ven cykla pĂ„ riktigt, pĂ„ en nivĂ„ sĂ„ att jag kunde kalla det mitt arbete, som det var innan Rio. DĂ„ (2019) började jag blicka framĂ„t.
Redan ett Är tidigare besökte hon Tokyo, men dÄ kÀnde hon sig inte redo för en OS-satsning. Bara att vara pÄ OS nu, efter allt hon gÄtt igenom, fÄr Jenny Rissveds att mentalt strÀcka pÄ sig.
ââDen Ă€r ganska hĂ€ftig, den resa jag gjort. Jag Ă€r stolt över att vara tillbaka pĂ„ ett OS. Med facit i hand Ă€r det vĂ€ldigt fint att jag kan komma tillbaka efter att bĂ€garen rann över.
ââCirkeln sluts lite.
En bÀttre cyklist
Rissveds ser inte mĂ„nga likheter mellan 22-Ă„ringen i Rio och 27-Ă„ringen i Tokyo. Ăven som cyklist har hon förĂ€ndrats.
ââJag Ă€r smartare taktiskt, lugnare och mer avslappnad. Jag Ă€r tryggare och jag har utvecklats mycket tekniskt. Allt det hĂ€r hĂ€nger ihop med personen som sitter pĂ„ cykeln.
Och sÄ har hon lÀrt sig att omfamna snarare Àn frukta den Ängest hon kÀnner nÀr det Àr dags att gÄ in i rollen som tÀvlingscyklist.
ââJag har alltid tyckt att det varit jobbigt att tĂ€vla, inte alls kul eftersom jag kĂ€nt sĂ„ mycket press frĂ„n mig sjĂ€lv. För tre veckor sedan slog det mig att det kanske Ă€r sĂ„ hĂ€r det kĂ€nns att tĂ€vla. Inte bara för mig. Tidigare har jag trott att det Ă€r nĂ„got fel pĂ„ mig och jag har försökt fly frĂ„n den kĂ€nslan. Det kanske Ă€r som det ska. Jag mötte den kĂ€nslan i stĂ€llet för att undvika den.
ââDĂ„ kĂ€nns det kul helt plötsligt. Jag förstod att jag ska vĂ€lkomna det jobbiga. Det kĂ€nns bra och skönt och viktigt, men jag mĂ„ste pĂ„minna mig om det.
Förhoppningen i OS Àr inte att vinna en medalj till.
ââJag hoppas att jag ska kunna starta, gĂ„ i mĂ„l, komma hem, mĂ„ bra och att det inte ska förĂ€ndra sĂ„ mycket i mitt liv.