Hultsfreds snabbe och tekniske kantspelare hade bestämt sig för att kvalmatcherna mot Cyrus skulle bli hans sista i karriären.

Varför?

– Jag har spelat handboll sedan jag var sex-sju år gammal. Nu är jag 31 år. Jag kände att det var dags nu. Mina söner är aktiva inom sporten. Den äldste, elvaåringen, spelar i Eksjö, den yngste spelar minihandboll i Nässjö.

Den nyss avslutande säsongen var Torngrens fjärde i HHF-dressen. Det har blivit många mål från hans sida, många minnesvärda matcher – och många mil i bilen.

– Ja, haha. Jag räknade ut att det blivit uppemot 6000 mil med handbollen de tre senaste säsongerna. Det är inte bara resorna mellan Hultsfred och Nässjö, där jag bor, utan även alla långa bortaresor när vi spelar match. Det är klart att det kan bli lite jobbigt ibland.

Både han och Hultsfred fick ändå ett perfekt slut på säsongen 2018/2019:

– Det var riktigt skönt att det gick som det gick. Vi visade att vi hör hemma i division två och att Cyrus har en bit kvar.

HHF vann den helt avgörande kvalmatchen hemma i Hagadalshallen med klara 32–30.

Vad är dina intryck annars av säsongen?

– Borta har vi ju haft det jobbigt, sedan har vi varit jäkligt hemmastarka. För egen del är jag inte så nöjd. Det är bara i någon enstaka match jag kommit upp i rätt nivå. Kanske att jag satt för hög press på mig själv.

Vad tror du om Hultsfreds framtid?

– Det är otroligt viktigt att Ivan (Pilipovic) och Robin (Löfstedt) fortsätter. Om de gör det så tror jag fler hänger på. Det känns som att det är lite av ett generationsskifte. Sedan är det generellt ganska så tufft för handbollen i Småland. Det finns relativt få klubbar.

Nu blir HHF och Smålandshandbollen en profil fattigare, då Torngren lägger av.

Är det helt definitivt?

– Ja, men visst... skulle det krisa någon gång kanske jag kan vara med.