Det har kommit kraftiga varningssignaler att våra ungdomar i Sverige idrottar alldeles för lite. Den trista trenden bara fortsätter. Det finns så mycket annat som lockar och attraherar våra barn och unga nu för tiden. Det är synd kan jag tycka.
Idrott är så fantastiskt, i så många avseenden. Den ger så mycket tillbaka.
För mig har det alltid varit det bästa och roligaste jag vet. Och är så än idag. Det händer något med mig när jag är i närheten av en boll. Något kemiskt i kroppen kanske, jag vet inte.
Förstå då min frustration när jag i princip inte kunnat idrotta de senaste fem månaderna, på grund av knäna.
Sista veckan har det känts lite bättre. Så vad göra? På`t bara. Hårt och intensivt. Sedan i lördags har jag hunnit med ett långt fotbollspass, lirat innebandy, spelat padel, nya sporten pickleball – och sonat mitt samvete med en timmes styrketräning för benen. Nu väntar jag bara på att kroppen ska säga ifrån, på något sätt. Antingen med en megaförkylning, en sträckning eller något annat mindre trevligt. Det brukar bli så. Jag lär mig aldrig av mina misstag.
Det gör däremot Vimmerby Hockey.
Vi var på plats i Soft Arena Center i Kallinge i onsdags.
Det var ett helt annat VH vi fick se jämfört med det lag som mötte KRIF den 9 oktober. Det var ett virrigt, ostrukturerat Vimmerby som då föll med 2–7 på hemmais. I returmötet borde VH ha vunnit med ett par puckar sett till vad laget presterade och med de chanser som skapades.
Redan i början av mittperioden suckades det från åskådarplats, där inbitna KRIF-fans ifrågasatte varför inte tränarna tog en timeout.
Tränarparet i VH, Horsky/Lindén, var överens efteråt: "Det här var säsongens bästa match".
Vimmerby visade upp en fart, en beslutsamhet och en rörlighet som vi inte sett tidigare i höst – mot sånt bra motstånd. Det här bådar gott. Allettan blir självklart svårt att nå, VH har sex poäng upp till femteplacerade Halmstad med blott fyra omgångar kvar. Når inte laget Allettan, är ändå varje enskild match som återstår av grundserien av största vikt om det nu väntar en fortsättningsserie bakom hörnet.
Sådär. I skrivande stund är det två timmar kvar till nytt innebandypass. Halleluja! Frågan är för hur länge?