Hon slog igenom för två säsonger sedan genom att rada upp pallplatser i sprintvärldscupen och ta VM-guld i sprintstafetten tillsammans med Stina Nilsson.
Därefter utvecklades hennes skidliv till ett mörker. Ett tungt fjolår utvecklades till en mardröm i somras. Inte mycket stämde och hela landslaget såg hur dåligt Maja Dahlqvist mådde.
– Det syntes tydligt att hon inte mådde bra. Därför är det nu lika ljuvligt att se när det stämmer för henne, säger landslagets damtränare Stefan Thomson.
"Riktigt tungt"
Så här säger Maja Dahlqvist själv om sin tuffa sommar:
– Det var riktigt tungt. Man fick hela tiden kämpa för att hitta ljusglimtar. Ibland kändes det bra när det fortfarande var dåligt. När det var som sämst tänkte jag "hur fan ska jag komma tillbaka på den nivån jag hade förut".
– Jag ifrågasatte om det någon gång skulle kännas bra igen. Värst var det i augusti och september.
Sprintkollegan Linn Svahn kunde följa Majas Dahlqvists kamp i somras:
– Det har varit tufft för henne att slå igenom så rejält och sedan inte få åkningen att fungera.
Till slut lossnade det dock.
– Vändningen kom när jag fullt accepterade hur dåligt det var, samt att jag inte bara stoppade huvudet under armen och körde på. En dag kunde jag acceptera att nu är det så här och det var bara att jobba efter det. I oktober och november började det lossna, säger Maja Dahlqvist.
Hon har just gjort sitt bästa lopp på två säsonger och utklassat konkurrenterna i Bruksvallarnas sprintfinal. Hon är lycklig och tillbaka, men glömmer inte dem som hjälpt henne:
– Min tränare Johan Granath, min fysio Martin Holt och många andra har varit med och peppat. Vete fan om jag kunnat vända detta utan dem. Detta är den roligaste Sverigepremiär jag varit med om.
Svahn missade final
Landslagstränaren Stefan Thomson står intill och bara ler:
– Dagens finallopp var av högsta internationella klass. Så här bra har Maja Dahlqvist inte åkt sedan säsongen 2018–2019. Nu kan vi förvänta oss en bra säsong av henne. Man brukar gå stärkt ur sådana här motgångar.
Tvåa kom Anna Dyvik, som även hon gjorde en bra comebacktävling efter en tungt säsong.
– Så skönt att få känna sig pigg. Detta är resultatet av att jag verkligen ansträngt mig att gå efter mina egna idéer. Tidigare tittade jag för mycket vad alla andra gjorde. Nu är jag min egen tränare. Hoppas detta är början på något bra, säger Anna Dyvik.
Linn Svahn, som i fjol vann den totala sprintvärldscupen, slogs ut i semifinalen efter att ha haft mycket dåliga skidor. Och i stället för ett finalrace fick hon åka egna intervaller vid sidan om banan.
Efteråt svarade hon så här på frågan om huruvida hon kände sig stark:
– Jag är inte svag!