Året var 1992 då Dardan Mustafas familj flydde från kriget i Kosovo till Sverige. Samma år som flykten skedde föddes också Dardan i Trollhättan. Familjen fick dock inget uppehållstillstånd och fick flytta efter ett halvår, vilket gjorde att den valde att bosätta sig i Hamburg i Tyskland. Där växte den nuvarande ÅFF-anfallaren upp och spelade för Breitenfelder SV. Efter 13 år i Tyskland fick familjen besked om att den inte fick vara kvar och åkte tillbaka till Sverige, Värnamo.

– Det var svinjobbigt. Mina föräldrar sa till oss att vi skulle hälsa på min mormor över sommarlovet när vi flyttade hit. När det hade gått en månad började jag undra när vi skulle åka hem. Då berättade de att vi inte skulle åka hem utan att vi skulle vara kvar här i Sverige. Det var jättejobbigt eftersom jag hade mitt liv i Tyskland. I den åldern har man mycket vänner som man leker med samt skolan och fotbollen. Mina syskon är kvar där så vi blev lite uppdelade, berättar Mustafa.

Han tystnar innan han fortsätter:

Artikelbild

| Dardan Mustafa på Kopparvallens konstgräs.

– Samtidigt hade vi inget val då vi inte fick något uppehållstillstånd. Det är precis som här i Sverige att det kan ta 13 år innan man får ett besked. Alternativen var att flytta till Sverige eller att åka tillbaka till Kosovo... vilket egentligen inte var något alternativ. Vi gav det ett försök i Sverige och fick stanna. Om någon skulle fråga mig nu var jag skulle välja att bo skulle jag definitivt säga Sverige. Jag skulle inte vilja åka tillbaka och bo i Tyskland.

Ännu i dag bor delar av hans släkt nere i Kosovo och tillsammans med sin mamma och pappa hjälper Dardan dem ekonomiskt.

– Det är jättetufft att klara sig där nere. Det är tufft att bo där om du inte har någon som hjälper dig med att få in inkomster, förklarar ÅFF-spelaren.

På resans gång har dock alltid fotbollen funnits nära – oavsett stad eller land. Efter några år med spel i Värnamo hamnade han i Lund där han gjorde stora framsteg med sin fotboll. Allsvenska Malmö FF fick upp ögonen för den unga och hungriga anfallaren och han provspelade för den svenska storklubben.

Artikelbild

| Under ÅFF-träningen på Kopparvallen var det fullt fokus.

Men då kom smällen.

En korsbandsskada i ena knät satte stopp.

Artikelbild

| Dardan Mustafa.

– Jag var ute och käkade med Malmö FF:s chefsscout som tyckte att det såg bra ut. Jag skulle spela klart säsongen i Lund och sedan skulle det förmodligen bli en övergång. Då var det jättetungt att jag fick skadan. Det var lite av en dröm att få spela i Malmö eftersom jag bodde där nere i Lund, berättar Mustafa med en suck.

Han kom dock tillbaka efter skadan, gjorde en bra säsong, och skrev sedan på för Gefle IF i allsvenskan (fem matcher från start). Karriären gick vidare till Örgryte IS, men där var olyckan framme igen.

Ännu en korsbandsskada var ett faktum – i det andra knät.

Det blev ytterligare ett år med rehab innan han kunde spela fotboll igen. Den här gången bar det av till division 1-laget Assyriska innan han hamnade i Åtvidabergs FF.

– Jag har haft Rickard (Johansson) som tränare i juniorlaget i Lund och det var han som tog kontakt med mig. Allting lät bra i det han sa. Jag hade anbud från superettan, men tänkte att jag behövde få speltid direkt. Jag hinner inte med att sitta på bänken tills jag kommer igång igen. Sedan är ÅFF en storklubb och jag har mött dem några gånger i allsvenskan. Det är klart att det lockade lite mer än andra klubbar som hörde av sig. I efterhand tycker jag att det var ett bra val trots att förra säsongen var ett tufft år.

Så det var speltiden som lockade?

– Ja, ju äldre man blir, speciellt i min ålder, är det klart att speltiden är det viktigaste. När du är lite yngre tänker du inte så mycket på det utan ser bara att det är en bättre klubb som är intresserad oavsett om du får spela eller inte. I slutändan tränar vi fem gånger i veckan för att få spela. Jag ville någonstans där jag får spela alla matcher, resten kommer i efterhand.

Hur ser du tillbaka på den tunga säsongen som var?

– Vi gjorde en bragd om man får säga så. Nu har vi sju poäng och efter sommaren förra säsongen hade vi sju poäng. Det var ingen som räknade med att vi skulle hålla oss kvar. Jag vet inte hur många matcher vi vann det andra halvåret. Det var lärorikt. Jag tror att man blir starkare av det.