Vi anländer till Kaptensgatan i Linköping och det gamla Garnisonsområdet när höstmörkret lagt sig och imponeras av de vackra fönstren i det stora huset som rymmer nummer 9 och 10.
Men lika mycket som ljusen i fönstren värmer, lika gråtrist är trapphuset, i ärlighetens namn. Här andas militärförläggning. Sliten stentrappa och långa korridorer med dörr efter dörr.
Vi går så mycket fel att vi får ringa och till slut tittar Christofer ut ur en dörr från vad som känns som nästan hundra meter bort i andra änden av en korridor.
- Välkomna, säger han och visar in i en liten hall.
Vi tappar nästan hakan.
Lägenheten är ett enda, 73 kvadratmeter stort rum med högt, högt i tak. Huset byggdes 1909 och just här lär ha varit lärosalar för militärerna. Det går att förställa sig att bänkar stod utställda mellan de grova träbalkarna som går från golv till tak på olika ställen i rummet och att en sträng lärare spatserade omkring runt katedern i vad som i dag är Christofers och Sannas sovrum.
Christofer häller upp kaffe och berättar om en händelse ett par månader efter att de flyttat in som nu, i efterhand, kan ses som tur i oturen.
– Det var natten till måndagen efter midsommarhelgen. Vi låg och sov men vaknade vid 3-tiden av att det droppade någonstans. Det visade sig att en gammal slang till en koppling i duschen hade vittrat sönder och vattnet sprutade rakt upp i taket och forsade sen neråt. Tre lägenheter under vår, och hissen, blev förstörda.
Efter mycket trassel och mycket jobb för försäkringsbolag och byggare kunde de flytta in igen, till nytt golv i hela lägenheten och ett helrenoverat badrum.
Nu är golvet mörkt med marin känsla och de svarta pelarna som dominerade lägenheten tidigare är vita och smälter in i inredningen.
– Och mitt i kaoset passade jag på att bygga ett nytt köksbord, säger Christofer.
Slutet gott, allting gott med andra ord.
Numera är lägenheten som sagt en upplevelse av personlig inredning.
Att snickra ihop ett bord, en byrå eller att fixa en egendesignad lampa är inga problem för Christofer. Vilket förstås gör det så mycket enklare att få som man vill.
- Det är en utmaning att inreda en lägenhet med så här mycket rymd, säger han. Vi är intresserade av inredning båda två och har ganska olika stilar som faktiskt kompletterar varandra bra.
Det är väl inte alldeles vanligt att en lägenhet med ett rum inbjuder till guidad tur, men här är det faktiskt så. Calypso från stereon sätter tonen och för tankarna till hav, segel, rom och soliga stränder - precis där Sannas och Christofers inredningsstilar möts.
Vi passerar en stor målning med en silhuett av en stad och färgsprakande himmel. Den är signerad Christofer. Precis som den fina vita byrån och den annorlunda lampan på en pelare intill. Den sistnämnda är gjord av två blåskimrande glasvaser från Ikea. Christofer satte dem mitt emot varandra med en träskiva mellan, hittade rätt glödlampor och vips hade han ett lysande timglas, precis ett sådant som han letat efter i lampbutikerna utan framgång.
- Jag gillar timglas. Det känns som att tiden är värd något, säger han.
Just ljuskällor är ett av Christofer intressen. Han älskar att skapa effekter med olika lampor.
- Det ska vara tio ljuspunkter i ett rum för att skapa en lummig och lugn kombination och känsla, säger han.
I ett av de högt placerade fönstren står ännu en hemgjord variant med mörk träfot och blågrönt glas som skärm.
- Det är viktigt att hitta rätt glödlampa till rätt skärm. Jag kan byta och labba länge innan jag blir nöjd. Men titta på den i fönstret – visst känns det som att man är ute på ett stilla hav och möter en annan båt långt borta i mörkret ...
Christofer är uppvuxen på vattnet i pappas egenbyggda Öckerösnipa och står med andra ord för den marina touchen i lägenheten. Sanna å andra sidan, trivs bäst i djungeln.
- Jag har rest mycket och tycker om Indien, Australien och Asien, säger hon. Jag gillar den lite bohemiska känslan. Som tur är älskar vi båda grönt, sedan kommer guldfärgat och konjak.
- Eller gillar förresten, jag är nästan besatt av guldfärg, det passar till så mycket. Särskilt till allt som är naturligt, såsom rotting och trä. I kombination med mycket växter skapar det en varm känsla – då känns det som hemma för mig.
På en bänk står ett fantastiskt indianhalsband av fjädrar och snäckor. Det fick Sanna i födelsedagspresent av Christofer och nu tjänar det som både konst och smycke.
Vi avslutar i sovrummet som skärmats av till ett eget rum med kraftiga träpersienner. Här leker ljuset från olika spännande lampor. Ovanpå garderoben står två tavlor som Christofer målat.
Sängkläderna täcks av stora gröna blad från palmer och andra exotiska växter. Allt kommer igen – det marina och det exotiska.
- Jag älskar växter! Hade jag fått bo i djungeln så hade det nog varit allra bäst, säger Sanna.
Hur vore det att segla dit för att alla ska bli nöjda?Christofer skrattar.
– Titta här, säger han och pekar på ett fönster. Solen kommer in här på mornarna och tänder upp hela den sneda väggen ute i köket. Det blir ett magiskt ljus i hela lägenheten. Då känns det som att vakna på en båt!
Anna Lindén
0708-28 05 04
anna.linden@ostmedia.se
