Det är i källaren på Fabriken i Vimmerby som de gamla ungdomskompisarna samlas flera kvällar i veckan. Gänget har en egen liten replokal där ena väggen är fylld av högtalare och förstärkare och en betydande del av golvet upptas av ett trumset. På ytan som återstår får gitarrist och basist tränga in sig så gott det går.
– Det känns härligt att vara samlade igen. Vi brukar ses ett par kvällar i veckan. För mig är det som terapi att komma undan från vardagsstressen i ett par timmar och bara få ägna sig åt musik tillsammans med likasinnade. Andra kanske tar en joggingrunda eller cykeltur i skogen för att få samma effekt, men för mig ger ett pass i replokalen massor av energi, säger Martin ”Mazze” Karlsson som är tillbaka i Vimmerby efter många år utomlands i USA och Mexiko där han till viss del lyckades förverkliga tonårsdrömmen om att bli rockstjärna.
– Stjärna är väl att ta i, men jag har spelat en hel del genom åren. Allt började med att jag sökte till en musikskola i Los Angeles när jag var 19 år och kom in. 1994 gick flyttlasset och jag har fått uppleva mycket genom åren. Musikmässigt har jag spelat i flera olika band som haft en del framgångar, men det där riktiga genombrottet kom väl aldrig. Samtidigt har jag musiken och flytten till USA att tacka för att jag träffade min fru där och att vi fick våra två barn, säger Martin ”Mazze” Karlsson som sedan två år tillbaka är tillbaka i Vimmerby med familjen.
Återföreningen och starten av band igen med sina kompisar från ungdomen började med att han sprang på en bekant på stan.
– Jag träffade Conny Håårdh som undrade om jag ville hjälpa till att skriva en låt åt Vimmerby Hockey. Vi träffades i replokalen några dagar senare och satte ihop och spelade in låten. Connys bror Anders var med då också och undrade om jag inte hade nån mer musik. Jag spelade upp några låtar som jag hade gjort med bandet Firesoul. Han gillade hur det lät och undrade varför spelar vi inte det där. Under resans gång har en del bandmedlemmar fallit ifrån och andra har kommit till, men det är väldigt roligt att vara igång och spela igen, säger ”Mazze”.
Anders Håårdh är också glad över att ha hittat tillbaka till musiken.
– När jag började spela trummor igen 2016 hade jag varit borta från musiken i 20 år. Det känns väldigt bra att vara tillbaka för man får utlopp för så mycket känslor när man spelar. Att hänga med kompisar ett par kvällar i veckan och skapa något tillsammans ger massor av energi, säger Anders Håårdh
Numera består Firesoul dessutom av Linus Hjelm som också hade musiken som en stor del av sitt liv under uppväxten i Vimmerby.
– På senare år har jag spelat en del i ett coverband i Linköping. Då spelade jag trummor, men när Firesoul behövde en basist så nappade jag på det. Jag pendlar ett par timmar i bil från Linköping minst en gång i veckan för att vara med och repa, men det är det absolut värt, säger Linus Hjelm.
Firesoul hade en del spelningar på gång i somras, men fick avböja då de inte fick ihop tillräckligt med musiker i bandet.
– Vi hade ett tiotal spelningar inbokade, men fick inte ihop det praktiskt och fick avstå. Det är svårt att få ihop schemat med mycket folk inblandade när vi dessutom spelar mest för skojs skull. Nu är vi på jakt efter någon som kan spela orgel eller piano och hittar vi det kan det bli aktuellt med spelningar framöver. Dessutom håller vi på att spela in ett album med tio låtar, säger Martin ”Mazze” Karlsson.
Samma trio har även ett band som kallas Lazze Meduzaz och i Quicksand Jesus spelar Martin ”Mazze” Karlsson och Anders Håårdh tillsammans med Conny Håårdh.
– Quicksand Jesus är mer Connys skapelse och där spelar vi heavy metal med egenkomponerat material, säger Martin ”Mazze” Karlsson.
– Lazze Meduzaz var något vi hittade på i samband med min bror Davids bröllop. Vi spelar en blandad repertoar med allt från dansbandslåtar till Eddie Meduzas musik. Vi gjorde ett par spelningar i somras och det kommer bli fler i höst, säger Linus Hjelm.
Under träffen med bandet blir det även en del nostalgiskt prat om hur det började en gång i tiden i slutet av 1980-talet.
– Vi var väl inte mer än 11-12 år när vi gjorde vår första spelning på ett dagis. Sedan spelade vi ihop i flera olika konstellationer. Av de banden vi hade var det Failure som lyckades bäst. Vi fick spela in en demo med fyra låtar i en studio i Hultsfred och var ute och spelade en del, sedan rann det ut i sanden när vi kom en bit upp i tonåren, men det är häftigt att återförenas 30 år senare och spela tillsammans igen, säger Martin ”Mazze” Karlsson.
Replokalen i källaren på Fabriken har bandet tillgång till tack vare ett samarbete med bildningsförbundet Sensus.
– De ställer dessutom upp och lånar ut utrustning. Är man nybörjare och vill prova på att spela kan de hjälpa till med det mesta, säger Martin ”Mazze” Karlsson.
