– Det är så man önskar att alla ska få leva, utifrån alla människors lika värde. Oavsett sexuell läggning, etnicitet eller vad det än är, säger Lotta.
Lotta Eckerstig var gift och mamma till barnen Jonatan, Elina och Edvin när hon upptäckte att hon var kär i kollegan Amanda Ströberg. Amanda å sin sida levde ensam för tillfället, men hade varit i ett förhållande med en tjej och sambo med en kille innan det. Så för henne var känslorna inte lika främmande.
– Jag har ju hört folk säga att "man blir kär i en person, inte i ett kön", men inte riktigt förstått det, säger Lotta. Men plötsligt väcktes något inom mig, jag kände att Amanda betydde så mycket mer för mig, hon var inte längre bara en kollega. Och jag minns att du Amanda var livrädd för att jag skulle bli rädd.
– Jag varnades för att du fått en 40-årskris, att jag skulle vara aktsam, tilläger Amanda och ler samtidigt som hon tittar på Lotta med värme i blicken.
Visst rörde det upp känslor hos en del, erkänner Lotta när hon och Amanda släppte nyheten att de blivit kära i varandra. Men inte mer än att det var snabbt övergående. Och under de sex år som har gått sedan de blev ett par har de inte stött på några som helst hinder, utan livet som samkönade i Hultsfred beskrivs som okomplicerat.
– Vi valde att vara öppna redan från början, om någon frågade oss saker sa vi sanningen. Då fanns det inte mycket för folk att prata om, säger Amanda. Så även om vi bor på en liten ort, har vi inte mött några fördomar.
– Klart det kom som en chock för mina närmaste, ingen hade förväntat sig en separation, än mindre att jag skulle välja att leva med en annan kvinna, tillägger Lotta. Men när den lagt sig upplever jag att alla tog det jättebra. Det är i vart fall ingen som sagt något till oss, av vare sig familj, vänner, kollegor eller andra. Jag var annars mest rädd för att barnen skulle få höra saker i skolan, det måste jag erkänna att jag tänkt på en hel del, men det har inte heller varit något problem. Det känns jätteskönt.
Det var ingen 40-årskris Lotta hamnat i, utan ren och sann kärlek och i dag är de mammor till lilla Vera, två och ett halvt år. Beviset på deras kärlek, och hela familjens lilla ögonsten.
Var det en självklarhet för er att skaffa barn?– Inte för mig inledningsvis, jag kände mig egentligen rätt färdig med små barn, säger Lotta. Men det växte fram och det var aldrig några tveksamheter, utan givet att Amanda skulle bära barnet. Dels av hänsyn till att jag är tolv år äldre, men främst för att jag redan varit gravid med tre barn. Nu var det Amandas tur att få uppleva det.
Pridefestivalen pågår ju i Stockholm den här veckan, hur känner ni inför det, att alla människor inte har samma möjligheter att leva öppet som samkönade?– Det är fruktansvärt, och det går inte att föreställa sig att tvingas trycka bort de känslorna. Vi ser inte oss som annorlunda på något sätt, utan vi är ett par som vilket som, så vi är innerligt tacksamma att samhället utvecklats och att det finns en tolerans idag, som inte fanns tidigare.
Har ni någon gång varit ett stöd för andra, i samma situation?– Vi tror det. Även om ingen sagt det till oss direkt, så tror vi att våra upplevelser och att det fungerat så bra för oss, hjälpt andra att våga följa sitt hjärta.
