Han känner sig verkligen hemma bland spakar, knappar och skärmar i hytten på skogsmaskinen. Vi träffar honom långt ute i ingenstans, närmsta bebyggelse heter Tönshult, och ligger en bit utanför Virserum, åt Åsedahållet till.
Runt omkring maskinen ligger stockar i högar. Den första grovsorteringen är redan gjord.
Joel ser att vi kommer, och stannar skördaren.
Till vardags kör han en skotare och hämtar ut virket, men emellanåt blir det ett pass eller ett par i skördaren. Och det är högtidsstunder.
– Det är drömmen att köra skördare på heltid, säger Joel.
Man kan med fog säga att han är född rakt in i skogen. Uppvuxen som han är på en gård utanför Järnforsen.
– Vi har egen skog där, säger han, och jag har varit med och jobbat där så länge jag kan minnas.
Så maskiner är han inte direkt främmande för, tvärtom. Gårdens traktor har han kört så länge han kunnat ta sig upp i den.
Vägen till förarsätet i den stora skogsmaskinen gick via gymnasiet och skogsbruksprogrammet. Först i Ljungby och sedan på Nifsarpsskolan i Eksjö. Under tiden i Eksjö var han och en kompis i väg till Umeå för att tävla i ungdoms-SM i skotarkörning.
– Det gick över förväntan, säger Joel, jag kom tvåa.
Och det var snubblande nära en guldmedalj dessutom. Med silverplatsen i bagaget, och med mycket praktiktid under skoltiden var vägen utstakad till ett jobb i skogen som skotarförare.
Men skördaren är ju lite förmer, tycker Joel. Det är en konstant utmaning. För samtidigt som man ska köra maskinen, ska man tänka på att kapa stockarna i rätt längder, ha koll på naturhänsyn och vad som händer runt maskinen.
– Det gäller att vara uppmärksam, säger han, men samtidigt måste det gå undan. Man måste vara maskinförare, miljönisse och virkesmätare samtidigt.
Visserligen är maskinen fullspäckad med datorer som hjälper till men inte alltid.
– Nej, säger Joel, det är inte alltid vi är överens om hur stockarna ska kapas. Det kan ju vara en krök mitt på eller något annat som gör att det inte stämmer.
Så då gäller det att vara på alerten i hytten. Det är en balansgång mellan fart och noggrannhet.
– Det är stora pengar det handlar om, säger Joel, så det gäller att få ut mesta möjliga av varje träd.
Men blir det aldrig ensamt att sitta själv i maskinen långt ute i skogen hela dagarna?
– Jag tycker det är ganska skönt i skogen, säger Joel och skulle det bli ensamt finns ju alltid telefon. Men för det mesta är det full fart.
