– Loppis är en passion. Jag älskar gamla saker, ju äldre desto bättre, berättar Caroline Strömbom iförd en blåblommig vintage klänning och stickad vit kofta. Taxen Moltas tuggar förstrött på en grönrandig tygboll, också ett loppisfynd.
Huset i Väderum utanför Tuna är inrett nästan uteslutande med fynd som Caroline hittat på loppis eller ropat in på auktion. Rummen är noga dekorerade med utvalda saker framplockade.
– Nu när jag flyttade hit för 1,5 år sedan ville jag ha grejer som passade det här huset. Nu letar jag bland annat efter fler vita pinnstolar, trätunnor till hönsfoder och som alltid efter vintage smycken och vintage klänningar, det är det som är roligast för mig egentligen.
Intresset för att fynda började i barndomen och förstärktes under studentiden då ekonomin var begränsad. Nu ser hon det nästan som ett nederlag att köpa nytt.
– Det är jätteroligt att hitta äldre saker men det känns också väldigt bra att veta att det ofta går till bistånd. Men framförallt känns det bra att man inte är med och köper nytt utan gör medvetna val. Behöver jag någonting brukar jag alltid titta på second hand eller loppis först. Allting jag har här är i princip köpt i andra hand.
För Caroline handlar det inte bara om nytta utan också mycket om nöje, samtidigt menar hon att hon inte vill bidra till överkonsumtion.
– Jag har blivit mer medveten om vad vi människor egentligen bidrar till. Jag älskar saker, att gå på loppis, fynda och fixa fint hemma. Samtidigt vill jag inte vara med i den överkonsumtion som finns. Från början kanske man köpte för att det var så billigt. Men nu håller jag och min loppiskompis i varandra lite mer. Frågar varandra behöver du verkligen den där? Så att man inte köper bara för att det är billigt utan för att man behöver eller verkligen tycker om det. Blir det ståendes hemma så låter man det gå vidare eller ger tillbaka. Nu har jag också börjat byta och låna saker med vänner mycket mer.
En loppiskompis menar hon är en vän med likande intresse och objektiv blick.
– Man talar om för varandra vad man letar efter, så går man på olika loppisar kan man titta åt varandra. Om man blir osäker på om man ska köpa något eller inte kan man ringa till varandra och få råd.
Känner du någonsin att för mycket tid går till att åka på loppis?– Det är ju mitt största intresse men ibland när det kolliderar med andra saker kan man känna ”ska jag verkligen välja att åka på de här loppisarna istället för att göra det där andra". Men det är inte ofta.
Vad kommer först middagsbjudning med familjen eller loppis?– Då försöker jag nog ta en loppis på vägen till middagen.
