Martina Wastring, Erika Gustavson och Josefina Ljungqvist har nu öppnat sitt Kafé Tre systrar.
– Vi har lagt väldigt mycket tid på att renovera lokalen, där vi också gett plats till lite kafébord, men i huvudsak är det ett trädgårdskafé, säger Erika.
Stället är på inget sätt valt på måfå, utan det har en alldeles speciell plats i deras hjärtan.
– Vår mamma Noomi Gustavsons föräldrahem ligger bara några hundra meter upp i kullen och hon gick i skola här i Vrånganäs mellan Målilla och Virserum, berättar Martina.
För ett par år sedan blev huset bostad åt Erika, för att ett år senare bli det också åt Martina och hennes familj medan lillasyster Josefina bor i Värne utanför Vetlanda.
Och numera inrymmer alltså det faluröda trähuset även systrarnas kafé, som ställts i ordning i pojkarnas slöjdsal, för att vara mer exakt.
– Vi har alltid älskat att baka, men tidigare har det varit för hemmabruk. Nu har vi skäl att ägna oss åt bakning, säger Martina.
Vad kännetecknar Kafé Tre systrar?– Att vi använder oss av ekologiskt och närproducerat så långt det är möjligt och bakar efter säsong, vad som faller oss in just då, utifrån vad naturen ger. För vi vill heller inte att utbudet ska vara detsamma varje gång man kommer hit.
Ni räds inte utmaningen det kan vara att starta kafé så här ute på landet?– Nej, tvärt om. Vi känner att det ligger i tiden, att folk efterfrågar den här typen av satsningar i lantlig miljö där man kan slå sig ner en stund i lugn och ro. Och för oss är det viktigt att värna en levande landsbygd och göra något bra av den miljö vi har omkring oss.
– Dessutom lever vi inte på det här, utan vi har andra jobb vid sidan av och gör det mest som en rolig grej. På det här sättet får ju vi systrar också mycket mer tid tillsammans, det ska bli så roligt, säger Martina entusiastiskt.
Hur har gensvaret varit så här långt?– Fantastiskt, vi märker att det är många turister som passerar, mest tyskar och danskar i huvudsak på väg till eller ifrån Astrid Lindgrens Värld.
Hur ser ni på framtiden för kaféet?– Vi har massa idéer på hur kaféet går att utveckla, det är egentligen bara tiden som sätter gränser.
