Dagen till ära klädd i vit stickad tröja med snygg skjorta under går Melker kyrkogången upp tillsammans med sina klasskamrater i fyran på Lindblomskolan. Den svenska flaggan vajar i vinden och förutom att Melker haltar och att han har nedsatt rörelseförmåga i vänsterarmen är det inget som avslöjar att det var nära att han inte fick uppleva ett sommarlov till.
Ett par veckor in på förra sommarlovet önskade han gå på Midnattssolsrallyt i Hultsfred.
– När vi stod där fick jag plötsligt väldigt ont i magen. Väldigt, väldigt ont, berättar Melker och tillägger att han skrek och drog i gräset, som för att beskriva smärtan han kände.
På sjukhuset i Västervik konstaterades en inflammation i bukspottkörteln. Det blev starten på en lång sjukhusvistelse i både Linköping, Solna och Huddinge med oräkneliga sprutor, mängders medicin och en oro som föräldrarna Daniel Westrin och Jennie Ekström har svårt att sätta ord på.
– Hela sommaren var en mardröm. Vi kastades mellan hopp och förtvivlan.
Det som fick läkarna att stå handfallna var att inflammationen spred sig till ena hjärnhalvan. Febern steg till 42 grader, så han sövdes ner och placerades i respirator för att kunna ligga i kyldräkt.
– När han vaknade igen var han halvsidesförlamad och han kunde varken prata eller äta. Och blicken var alldeles tom, minns Jennie med en rysning.
Ingen läkare har svar på varför det spred sig till hjärnan. Till slut var flertalet läkare från både Sverige och Toronto involverade.
– Alla stod lika undrande. En teori är att det orsakats av en genetisk avvikelse och efter ett tag började det sprida sig till även andra hjärnhalvan, men mirakulöst gick det tillbaka. Inte något liknande fall har kunnat hittas runt om i världen.
Melker plockar fram lite fotografier, som minner om när han låg som ett litet, litet paket i den stora sjukhussängen. Kopplad till en massa pumpar och andra apparater. Både föräldrarna och sjukhuspersonalen skrev dessutom dagbok, som Jennie menar fungerat som lite bearbetning.
– Det är svårt att ta in hur sjuk han egentligen var. Vi bodde på olika sjukhus ett halvår. Med undantag av permission om helgerna från september.
När vårterminen 2019 började, var det glädjande med Melker i en av skolbänkarna.
– Det har gått bra. Det är roligt att vara tillbaka och få vara med kompisarna igen, säger han. Jag jobbar i samma böcker, men har en resurs till hjälp.
På torsdagskvällen fick han så äntligen sommarlov. Mest ser han fram emot att få ledigt från rehabträningen i tre veckor, och den här sommaren vill han kunna bada, käka glass och hänga med kompisarna. Och spela golf. Varje dag helst.
– Jag har börjat kunna hålla klubban med två händer ibland, berättar han stolt och mormor Annika Ekström tillägger:
– Du är värd ett riktigt bra sommarlov efter allt du gått igenom och efter all hård träning. Utan att gnälla kämpar du på med vänsterhanden, som inte gör som du vill. Du har ett enormt tålamod, säger hon och tittar kärleksfullt på barnbarnet.
Fortfarande har familjen kontinuerlig kontakt med läkarna på Universitetssjukhuset i Linköping, som noga följer Melkers utveckling. Förutom nedsatt rörelseförmåga i vänsterarmen är han stel i hela vänster sida, han blir lätt trött, synfältet är påverkat och han tvingas ta medicin varje gång han ska äta något, för inflammationen har gjort att han inte har mycket bukspottkörtel kvar.
Men Melker är en tuff liten kille, som inte ger sig. Det har han visat upprepade gånger.
– Målet är att komma tillbaka som målvakt i Vimmerby Hockey, säger han och ber att få gå ifrån för han vill gärna hinna spela lite dataspel innan läggdags. "Självklart", säger jag och blir glad av att se honom skynda iväg till det som är så viktigt i många smågrabbars liv.
