I början av året fick jag en ny granne, Yeye de Vera från Manilla.
I hela sitt liv har hon bott i Filippinernas huvudstad, men så träffade hon min granne på en internationell dejtingsajt, han reste dit – och de blev kära.
Yeye besökte Sverige under ett par långa perioder innan hon tog steget, sade upp sig från ett bra jobb och lämnade familj och vänner för att flytta till kärleken på andra sidan jordklotet.
Från en storstadsregion med 12 miljoner invånare till en socken med 800 – mycket utspridda – själar.
Från 636 kvadratkilometer kompakt stad till 114 kvadratkilometer vidsträckt landsbygd.
Att lära sig prata flytande svenska är prio ett. Sedan är förhoppningen ett arbete inom hennes bransch, digital design och e-learning (elektroniskt lärande).
Eftersom bussen till den lilla socknen lagts ned, och Yeye ännu känner sig osäker på att köra bil i Sverige, läser hon SFI på distans och träffar sin lärare inne i stan en gång i veckan. I en timme. Resten sköter hon själv, hemma, där hon gjort ett sinnrikt lappsystem för att lära sig att till fullo behärska den svenska grammatiken.
Det går mycket bra och förbluffande snabbt. Redan en månad efter pluggstarten satte hon själv ihop tre- och fyraordsmeningar.
Nu efter tre månader är läsförståelsen på topp. Men att förstå snabbt talad svenska är svårt. Yeye behöver lyssna och praktisera mer. Därför har vi dragit igång ”walk & talk”. Alltså promenera och prata. SFI i skogen, med mig som obehörig lärare.
Vi går en skogsslinga på 40 minuter och får bara prata svenska. Bara om det är hopplöst att förstå den andra får vi ta lite hjälp av engelska.
Hennes ”svenska på filippinska” i kombination med min ganska dåliga hörsel leder till en del dråpliga missförstånd och ibland skrattar vi mer än vi pratar.
De olika sje-ljuden är svåra, de uttalas ju så lika och stavas så olika. Generad, skjuta, jalusi, stjärna, choklad, skäl, stjäl, själ . . .
Att uttala U är knepigt. Det blir gärna ett O.
HUR blir HOR. Yeye påstår något och avslutar med ett piggt ”eller hor?!” Jag har förklarat vad HOR betyder så nu rättar hon skrattande och snabbt sig själv när hon uttalar fel.
Och tänk alla andra korta h-r-ord vi har och att lära sig att hålla isär dem. Har, hor, hur, hyr, hår, här, hör.
I början av ”SFI i skogen” var Yeyes meningar korta:
Hor mår do, Carina?
Idag jag har målat tavla.
Hor ditt arbete var?
Er katt Assar hälsade på.
Nu har hon gjort nationella prov i svenska och jag är så himla stolt över henne när hon kläcker ur sig:
”Visste du att 70 procent av de svenska substantiven är en-ord?”
”På lördag får jag ställa ut mina tavlor på ett nytt galleri i Vadstena. Det är helt fantastiskt!”.
”Jag tycker om Sveriges olika årstider – och hösten allra mest”.
Hallå, hon har läst SFI på distans i tre månader! Med tolv lärarledda lektioner! Det måste vara en ynnest att vara hennes riktiga lärare, med en elev som studerar så ihärdigt och vill så mycket.
Jag är (tyvärr) inte en person som hade åkt in till stan och jobbat ideellt på ett språkcafé.
Men att ha språkträning med Yeye är självklart. Att hon är 32 och jag 57 tänker jag sällan på. Ålder en underordnad parameter för umgänge på landet. Att man bor nära är viktigare, och då bor vi ändå långt ifrån så nära som människor i stan gör.
Bo nära, vara nära. Försöka förstå. Skratta åt olikheterna. Är det inte vad allt handlar om?
Tänk vad mycket skulle kunna se annorlunda ut.