KRÖNIKA: Samma samma – men ändå olika
LÄS MER: LFC-stjärnan öppnar för att lämna
25-åringen är sig lik när vi träffas på spelarhotellet under VM-uppladdningen i Båstad. Om nu regn kan hänga i luften är det just vad det gör och det blåser stundtals friskt från havet bara en välriktad inspark bort.
Men vad bryr sig Magdalena Eriksson om vädret när det finns så mycket att tänka på?
Som VM i Frankrike inte minst.
Det är inte långt kvar nu.
– Det känns så jäkla kul. I tidigare mästerskap har man mest varit glad att man kom med och inte haft en så stor roll. Nu känner att jag blivit mer erfaren och rutinerad och kan bidra med mer. Det är en annan känsla.
– Men jag trivs verkligen med den rollen, säger Magdalena Eriksson.
Det finns människor som på något märkligt sätt är födda till ledare.
Backprofilen, som ledde LFC till SM-guld 2016, är en sådan.
En auktoritet med pondus som inger respekt. Åtminstone på planen där hon både hörs och syns. Utanför tar hon inte lika mycket plats. När den gamla (nåja) generationen med Hedvig Lindahl, Caroline Seger, Nilla Fischer och några till snart (?) tackar för sig är Magdalena Eriksson en av nyckelspelarna som ska ta över.
Framtida lagkapten i Blågult?
Mer troligt än otroligt.
– Skulle det bli så är det en jättestor ära. Men jag är väl ganska verbal och gillar att ta ansvar. Det kommer naturligt. Vissa tycker kanske att jag är skitjobbig, men det är den jag är och det är så det blir när jag spelar, säger Eriksson och skrattar åt berättelsen från en träning i Chelsea som stördes av extremt ruskväder och 22 av 23 spelare ville gå in i värmen.
Då blev hon själv förbannad och ville köra extra.
Direkt efter EM i Nederländerna lämnade hon tryggheten i Linköping för äventyret i Chelsea.
Nu, med några års distans till beslutet, säger hon:
– Jag har hela tiden känt att det var rätt. Jag behövde en ny utmaning, komma bort från komfortzonen och på något sätt chocka mig själv. Så blev det. Det är en väldigt annorlunda miljö och en annan kultur.
– Jag har växt av det och blivit starkare både som människa och fotbollsspelare. Jag har tuffat till mig och fått bättre självförtroende.
Det blev en minst sagt segerrik första säsong i engelska klassikerklubben, men den andra har inte varit lika lyckosam med en tredjeplats i ligan och semifinal i Champions league under våren. Magdalena Eriksson har en ordinarie tröja i mittförsvaret och spelar i stort sett varje gång.
– Jag har två år kvar på kontraktet och det är precis som det var med Linköping. Jag gillar att få den tryggheten i en klubb. . . men det får inte bli till bekvämlighet. Där vill jag inte hamna. Just nu händer mycket spännande i engelska ligan och jag känner att jag utvecklas, säger hon.
Det syntes tydligt på träningen på Örebäcksvallen att hon inte var nöjd.
– Nja, det var lite rostigt och jag var lite arg. Det blir så när det inte riktigt går som jag vill. Då får du fortsätta att nöta tills det blir perfekt.
Det hon gör vill hon bra. Inte halvbra. Och fotbollen kommer först. Under VM blir det också tillfälligt uppehåll i distansstudierna i statsvetenskap.
– Satsar jag på något gör jag det fullt ut. Annars får det vara. Det gäller allt i livet. Men vinnarskallen är nog mest påkoppad i fotbollen som tur är. Haha.
Stora skillnaden mellan Pia Sundhage och Peter Gerhardsson som förbundskapten?
– Med Peter pratar vi mer tekniska detaljer i vår offensiv. Han utmanar oss hela tiden och det är inspirerande. Han vill att vi ska våga spela. Med Pia var det mer strategi att gå direkt på mål och snabba omställningar. Men skillnaderna är inte enorma. Det är ju i princip samma lag, så det är svårt att göra några radikala förändringar, säger Magdalena Eriksson.