Luften är fuktig och vattnet närmare 30 grader. Vi befinner oss i simbassängen på Västerviks sjukhus och det är Wanja Frykdahls friskvård i vatten som pågår. Ur bassängen stiger ett tiotal glada damer för att lämna plats åt nästa grupp som glider ner i vattnet. En kvinna i svart baddräkt berättar att hon har gått på vattenträning hos Wanja i 18 år. En annan säger att det här är en av veckans höjdpunkter. Alla är aktiva och följer Wanjas instruktioner. Hon visar rörelserna från bassängkanten och ur högtalarna strömmar musik. Energinivån höjs en smula och övningarna blir efter hand mer avancerade. Wanja lämnar ingen osedd. Under en timme får hela kroppen en ordentlig genomkörare i det skonsamma motståndet som vattnet utgör.
– Det ska vara roligt att röra på sig, säger Wanja.
Och kul verkar de ha, damerna i bassängen, när de hoppar, sträcker, böjer och tänjer med hjälp av en rad olika redskap i skumplast. Den sista stunden på passet ägnas åt avslappning. Huvuden hålls uppe av flytkuddar, armar sträcks ut och frid infinner sig.
I 50 år har Wanja engagerat sig i friskvård och varit ledare för en mängd kurser för barn, unga och vuxna. Det har varit dans, qigong, gymnastik och yoga i olika former. Wanja startade sin yrkesbana tidigt. Hennes första anställning var som kontorist och då var hon endast 14 år. Efter det arbetade hon som telefonist en tid för att sedan övergå till läkarsekreterare på Västerviks sjukhus.
– Men så 1968 frågade facket om jag inte hade lust att ta personalgymnastiken på sjukhuset.
Det ville Wanja gärna eftersom hälsa och välbefinnande var ett av hennes stora intressen. Efter hand betade hon av utbildningar i gymnastik för olika målgrupper på Bosöns idrottsfolkhögskola. I slutet av 70-talet startade hon Wanjas Danscenter Wanjazz och läste universitetskurser i pedagogik för att stärka sin kompetens ytterligare.
– Under en period arbetade jag i skolan och undervisade alla sjuor i kommunen. Det var så kallad relationsdans.
Wanja var en av initiativtagarna till Västerviks karneval då gatorna fylldes av dansande människor till rytmerna av samba. Den första hölls 1983 för att årligen återkomma en bra bit in på 1990-talet.
– Den första karnevalen var helt enastående faktist, minns Wanja.
Under senare år har Wanja hållit kurser genom studieförbunden ABF, Vuxenskolan och Medborgarskolan. För närvarande är det 70 personer som varje vecka antingen vattengympar eller gör yogaövningar under hennes ledning. Wanja har inga planer på att trappa ner bara för att hon fyller 80 år.
– Jag älskar det här och det gör ju att jag själv håller i gång också. Det enda problemet är att jag blir lite tröttare än tidigare och att det tar längre tid att återhämta sig. Det är irriterande. Det här med att fylla 80…jag förstår det liksom inte. Min mamma blev 100 år och själv satsar jag nog på 125! Jag är egentligen ständigt 27 år. Om man tänker sig yngre än vad man är håller man sig yngre i både kropp och knopp.
Förutom glädjen genom rörelse är kosten en stor del i ett hälsosamt liv, menar Wanja. Hon förespråkar en mathållning med en minskning av snabba kolhydrater, som till exempel kokt potatis. Men hon vill inte helt vara utan den goda knölen.
– Jag brukar ta en potatis och dela den i fyra delar. Då känns det genast mer.
Något firande på själva födelsedagen har Wanja inte planerat.
– Nej, det ska bli knytkalas på skäret i sommar.
Vi förflyttar oss raskt till skäret, som ligger vid Skanvik på Gränsö. Det är Wanjas paradis där hon bor permanent sedan 1981. En skylt vid grinden uppmanar besökare att vara försiktiga och inte beträda strandlinjen så de häckande fåglarna blir störda. Nu, i slutet av april, har många sjöfåglar byggt reden och lockropen färdas långt ut över Östersjön.
– Jag skulle verkligen ha svårt att bo i en lägenhet. Det är livsavgörande för mig med närhet till naturen och den friska luften, säger Wanja.
På hennes strandtomt ligger boningshuset och ett antal röda små stugor tätt ihop. Inpå knutarna står knoppande fruktträd och ett japansk körsbärsträd har slagit ut i full blom. Sommartid håller Wanja klasser i qigong och fitness här. Platsen är perfekt för stillhet och eftertanke.
– Det var på 1957 som jag såg den här platsen för första gången från klipporna på andra sidan viken. Några år senare, i början av 60-talet, fikade jag, min make och vår lille son, på tomten som verkade öde. Då bodde vi inne i Västervik, men jag längtade så förfärligt ut till friheten.
Wanja gjorde efterforskningar och 1965 kunde hon arrendera fastigheten. 1994 yppade sig möjligheten till köp.
På en husvägg hänger en oljemålning föreställande en scen från fjällvärlden. Vid några knotiga tallar står en installation gjord av förvriden ved. Konstnärligt skapande är också en del, eller ska vi säga förutsättning, för Wanjas liv. På hennes visitkort står konstnär/pedagog/levnadskonstnär.
– Jag var med och startade Tjustbygdens konstgrupp 1972. Och jag drog i gång kulturnätverket Lilla Salongen.
Lilla Salongens syfte var att inspirera till konstnärligt skapande i alla dess former. Under många år höll föreningen regelbundna utställningar vilket gjorde det möjligt att ställa ut sin konst vare sig man var yrkeskonstnär eller inte. Det var bara något år sedan som Lilla Salongen upphörde med utställningar i Galleri Cupé som låg i ett litet hus intill järnvägsstationen i Västervik. Kulturnätverket lever vidare men numera med lite mindre omfattande verksamhet.
Ute på klippan solar en vintertrött snok som långsamt och avmätt ringlar bort när vi närmar oss. Flickan på skäret, som hon kallar sig, fäster blicken mot horisonten.
– På somrarna brukar jag och några vänner sova här ute under bar himmel. Det är en fantastisk soluppgång ska du veta, säger hon.
