22-åringen är sig lik. Pratglad, social och öppen. Men på sitt sätt haft en vinter och vår att glömma. När Linköpings FC hade ledigt i december åkte hon på skada i baksidan av ena låret. Det har varit en lång och frustationsfylld väg till och i onsdagens allsvenska premiär mot Växjö gör hon sin första match från start under 2019.
– Alltid spännande med första matchen, men nu ser jag fram emot den ännu mer. Jag har varit så målinriktad och inställd på att komma tillbaka. Det har inte funnits något annat. Allt i min vardag har handlat om att bli bra. Det är nästan så att man blivit knäpp av att tänka så mycket på det, säger Anna Oscarsson.
En skada kan väl i stort sett aldrig komma lägligt, men med tanke på att det i sommar väntar VM-fest i Frankrike kom den dubbelt olyckligt. Oscarsson har tvingats tacka nej till landslagssamlingar under skadeperioden och därmed hamnat efter i VM-kön. Chansen finns kvar, men den är inte alls lika stor.
– Första tanken var att jag skulle tillbaka till Sydafrika, men det insåg jag rätt snabbt inte skulle gå. Då tänkte jag Algarve…och det gick inte heller. Förhoppningar och besvikelser. Det är ganska många gånger som jag tvivlat. I början hade jag så ont och tänkte att ”kommer jag ens kunna springa för fullt igen?”. Du vet, man får de där mörka tankarna.
– Men ju längre tiden går, desto mer accepterar man det. Mitt enda fokus nu är att komma tillbaka och vara hel. Då vet jag att jag kan spela bra fotboll också, säger Anna Oscarsson.
Gotlandstjejen, som via Hammarby för några år sedan hamnade i Linköping, säger att skadeperioden förändrat henne.
– Det låter kanske märkligt, men jag har lärt mig så sjukt mycket om mig själv. För ofta tar du saker för givet och klagar på småsaker. Nu hoppas jag att jag lärt mig att njuta mer.
Och mer?
– Jag spelade en kvart i träningsmatchen mot Rosengård och var nästan tårögd efteråt. Efter första passningsövningen var jag löjligt glad. Du märker verkligen vad du saknar när du inte får göra det. Det är tufft att hålla humöret uppe när du har ont och får kriga på gymmet. Man identifierar sig som fotbollsspelare och. . . ja, lite av en identitetskris har det nog varit.
Hon tystnar för ett ögonblick. Tittar sig omkring i lokalen på Linköping arena där vi sitter. Tar en klunk vatten och fortsätter:
– Jag har lugnat ned mig. Helst ska jag vara överallt och inte missa någonting, men nu har jag till och med sagt nej till en kompiskväll för att jag behövt vila. Mamma tycker också att jag blivit lugnare. Haha.
Efter fjolårets misslyckade och turbulenta säsong är Linköpings FC guldfavorit hos många av dem som tippat damallsvenskan.
– Lyckas vi prestera den fotboll som vi kan. . . då ska vi vara med däruppe. Men det är lätt att snacka. Det ska ut och göras också. Men vi har verkligen en bra känsla och harmoni. Det går inte att jämföra med för ett år sedan.
– Då var det en frustration som alla gick och bar på, även om vi höll den inom laget. Nu är det hundra procent ärligt när jag säger att det känns riktigt bra, säger Anna Oscarsson.
