– Bara på söndagen fick vi in 29 larm. En normal månad får vi 70 – 80 larm. Det var allt från skogsbränder till hjärtstopp, berättar Sara Stenbeck på räddningstjänsten i Västervik.
Flera veckor av torka satte press på räddningstjänsten.
Det var i detta läge, den 29 juli, som beskedet kom att olja hade börjat läcka ut från Makassar Highway. Trots att kustbevakningen gjorde vad den kunde för att ta upp olja till havs väntades utsläppet nå land. Saneringen på land skulle bli räddningstjänstens ansvar.
Totalt den dagen tog Kustbevakningen upp 7 000 liter olja till havs.
– Vi utsåg Jörgen Svensson, en erfaren räddningsledare, att leda vår del av operationen. Sara Stenbeck blev biträdande insatsledare, berättar Joakim Jansson, förvaltningschef.
Det egna manskapet skulle inte räcka till så man vände sig både till andra kommunala förvaltningar, kommunens frivilliga resursgrupp och försvaret.
– Vi begärde så mycket resurser vi kunde få, eftersom vi inte visste hur stor skadan var, säger Sara Stenbeck.
En avgörande faktor i det här skedet är hur myndigheterna kan samarbeta i ett sådant här läge. I Västervik finns en fördel – det är en liten stad samtidigt som det sedan gammalt finns ett upparbetat samarbete mellan myndigheterna. Och kanske inte minst viktigt, folk från Kustbevakningen och Räddningstjänsten kan fika tillsammans.
– Direkt när Jörgen ringde visste jag vem han var, och vad han gick för. Det är inte självklart på en större ort, säger Henrik Smitterberg, som kom att ingå i staben i Flatvarp för Kustbevakningens del.
***
Under söndagen började en ledningsplats byggas upp. Kustbevakningen och MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, har containrar med materiel som snabbt kan transporteras över landet. En arbetsplats som skulle betjäna som mest 150 människor skulle byggas upp.
Frågan var vad den skulle ligga... Här drabbades man av några motgångar.
SMHI bedömde utifrån vindarna att oljan skulle nå land längre söderut. Förmodligen gjorde vattenströmmar att oljan inte drev som förväntat. Dessutom hade man svårt att följa oljan från luften.
– Problemet var att det här är en ny typ av olja som inte uppför sig som man varit van vid. Den lade sig inte som ett täcke på vattenytan, och var svår för kustbevakningens plan att upptäcka, säger Sara Stenbeck, på räddningstjänsten.
Den klumpade sig mer.
Oljan gick längre norrut och nådde land vid gränsen mellan Västervik och Valdemarsviks kommun. Därför valdes byn Flatvarp på Stora Askö till centrum för saneringsarbetet.
***
Viljan att hjälpa till var stor.
Anställda från hela landet anmälde sig hos Kustbevakningen för att hjälpa till i arbetet.
– Det är det här vi utbildats och övar för. När det väl händer något vill man vara med, berättar Erik Hedin, vid Kustbevakningen i Västervik.
Miljöskydd till havs är Kustbevakningens grundläggande uppgift, och personalen är utbildad. För att hjälpa andra grupper av frivilliga kom personal från MSB till Flatvarp, och gav hemvärnsmän och andra en snabbutbildning i oljesanering.
Räddningstjänsten tog också beslutet att tacka nej till frivilliga från allmänheten. Det skulle ha krävt att man byggt upp en ny organisation på plats. Fördelen med att anlita försvaret är att inom hemvärnet finns det en organisation med utsedda ledare på plats.
– Ett undantag var en boendesamfällighet i området som deltog i arbetet, men där fanns en föreningsstyrelse som kunde vara vår kontakt, säger Joakim Jansson.
För alla de inblandade blev det långa arbetsdagar. Arbetet vid Flatvarp började ofta vid 05 på morgonen, och pågick till 22 på kvällen. Arbetet började varje morgon med att Räddningstjänsten åkte runt i båt för att se var oljan nått land, för att kunna dirigera saneringsarbetarna när de kom till Flatvarp.
– Vi kunde sanera en vik en dag, och så hade det flutit iland ny olja där nästa, berättar Sara Stenbeck, vid räddningstjänsten.
Saneringen gjordes i en ogästvänlig, klippig terräng.
– Där hade vi nytta av lokalbefolkning som visade oss var man kunde gå i land på öarna, berättar Sara Stenbeck.
För saneringsarbetarna blev det långa dagar med skrubbande på soliga stenhällar. Inne vid ledningscentralen blev en viktig del i arbetet logistik med att få fram vätska och mat.
Även till havs kunde Kustbevakningens arbete på de båtar som tog upp olja vara tufft. En olycka inträffar där en besättningsman får olja i ansiktet när en slang brister. I en incidentrapport beskrivs hur arbetet utförs på trånga utrymmen samtidigt som båten rör sig i gropig sjö.
***
På tisdagen den 31 juli görs nya undersökningar av skrovet på Makassar Highway. Allvarliga skador och sprickbildning konstateras.
Man bedömer att det är farligt att låta fartyget stå kvar på grundet, istället bestämmer man sig för att bogsera det till Oskarshamn.
Bogseringen startar på kvällen. I släptåg finns flera båtar från Kustbevakningen beredda om ett oljeutsläpp skulle ske. På en av dem fanns Erik Hedin från Västervik.
– Vi skulle lägga ut länsar vid ett utsläpp. Färden gick långsamt, och tog 33 timmar. Det var ju inte så att vi påbörjade resan utvilade...
Ett oljeutsläpp skedde när man närmade sig Oskarshamn, men då var Kustbevakningen beredd.
– Oljeutsläppet inträffade när man gjorde ett stresstest. Man ökade fartygets hastighet till fyra, fem knop för att se om fartyget klarade det. Fartyget går stabilare vid lite högre hastighet, och det kunde eventuellt behövas när det skulle gå in i hamn, berättar Erik Hedin.
Man slog av hastigheten. Oljan kunde tas upp, och Makassar Highway nådde Oskarshamn utan problem.
Några dagar senare, på lördagen, avslutas den akuta fasen av saneringsarbetet. Man bedömer inte att det finns någon spridningsrisk. Nu tar miljö- och byggnadsnämnden i Västervik över ansvaret för saneringen. Den upphandlar i sin tur en entreprenör som ska utföra arbetet.
***
Tillbaka till Flatvarp, och april 2018. Vi går runt tillsammans med Tord Olsson, som bor i området, han var med och hjälpte till med transporter till öarna även i det fortsatta arbetet.
– Det var långa arbetsdagar sju dagar i veckan, och ett hårt jobb. Man låg på knä på hällarna och skrubbade bort olja.
En slutbesiktning gjordes den 9 september, och nu i vår har ytterligare en kontroll gjorts. Saneringen bedöms som avslutad.
Efter oljeutsläppet hittade man tio – femton oljeskadade fåglar. I övrigt har man inte konstaterat några skador på växt och djurliv.
Vi kommer till en av de värst drabbade vikarna. I somras var hällarna svarta. Tord visar en svag missfärgning på hällen som ett återstående spår. Så pekar han på en annan mörkare missfärgning på en klippa lite längre bort.
– Den kommer från ett gammalt utsläpp. Då sanerades bara det grövsta. Naturen fick göra resten.
Flatvarp drabbades av oljepåslag på 70-talet. De skedde när det gjordes medvetna utsläpp ute till havs när fartyg rengjorde sina tankar.
Tord Olsson tycker att viken ser fin ut idag:
– Här kommer man att kunna bada i sommar.
